Aftonbladet – 9 januari 1874, sida 2

rn att hon liknade en målning af P. Grisel, som hon året förut sett i en stor tafvelsamling. Klockan slog ett medan hon ännu var uppe; men då sömnen midt under hennes lyckligaste tankar plötsligt öfverföll henne, lade hon sig, klädd som hon var, på sin soffa och föll strax i en djup slummer. Christabel hade en fal vana -— som kan: hända var en följd af det enformiga lit hon förde och kanske gaf anledning till dröm merier — hon gick nemligen i sömnen. Detta hände hennes visserligen ej ofta, utan på sin höjd två å tre gånger om året, och i synnerhet då hon på dagen varit något upprörd. Tjenarne hade stundom i dagbräckningen mött henne i korridoren, utanför på den fyrkantiga förstugbron elier i trappan, för hvilken hon då nedsteg med ljudiösa steg och öppna ögon. Det hade en gång till och med händt att en landtflicka tagit henne för den mördade borgfrun, hvilkens fridlösa ande, som det berättades, epökade vid Hall. Äfven denna natt inträffade samma för hållande. Emot klockan tre, just då månskenet började aftaga, reste sig den unga fickan från soffan, sköt upp dör:er, hvilke hon lätit stå på glänt och gick, ut i korridoren, der kon med ljudlösa steg vandrade fram och åter i det Bleka månskenet. Slutligen glek hon rakt emot ett hörn aj korridoren och fram till ett smalt fönster hvilket nästan doldes af murgrönan på den yttre muren. Justsom hon medljudlösa steg närmade sig detta, öppnades fönstret af en stark hand och en karl stack in hufvudet. Han var just färdig att hoppa in i rum met, då hans ögon föllo på den hemlighots fulla skepnaden i sin hvita drägt och håret fladdrande kring axlarha, donpa skepnad, om