Aftonbladet – 8 januari 1874, sida 4

I BLANDADE ÄMNEN. ) Bref från konung Gustaf I. Uti Jönköpings ;I magistrats arkiv finnas åtskilliga värdefulla handlingar af historiskt intresse och hvaraf JönköI pings Tidning erbållit några till riktigheten beI styrkta afskrifter. Ibland dessa förekomma två I bref från gamle kuvg Gösta sjelf, vitnande hyart för sig om den store landsfaderns skaplynne. I ;I det ena inbjuder han. som vise, borgmästare och I råd att infiona sig i Stockholmipå barnsöl, göI rande Eder glade med Oss och flere gode män, I som Vi föreskrifvit hafvas. I det andra åter Ikräfver han skoningslöst sin rätt, så frant Vi I med Eder förlikas skola,. — Faderlig välvilja. men också faderlig stränghet!... Visste han att lisa, så förstod han äfven konsten att risa; men det fanns dock detta innerliga förtroende mellan de styrande och de styrda, hvarom vår tid icke ) har någon aning. Brefven lyda som följer: I (Utanskrift.) Oss älskelige trogne undersåter, Borgmästare och Råd uti Vår stad Jönköping, gunstel. (Texten.) Gustaf med Guds nåde, Sveriges och Götes ete. konung. Vår gunst tillförande. Vi gifve Eder tillkänna. gode män, att den allsmäktige Gud hafver undt och förlänt Oss med vår älskeliga kära hustru en ung dotter), för hvilken Honom ske lof och pris till evig tid; så hafve Vi för den I skull, i den beliga trefaldighets namn, aktat att hålla samma Får kära hustrus kyrkogång och T låta kristna Vår kära unga dotter den söndag näst före Sancte Marie Magdalene dag häri Vår stad Stockholm; hvarföre är Vår vilja och begäran, att I på förenimnde tid och stad vele tillstädeskomma, görande Eder glade med O32 och flere gode män, som Vi till samma kyrkogång föreskrifvit hafva; uti hvilket I göre Oss synnerligen till viljes. Dat. Vårt slott Stockhola 16 Juni anno D:i 1539. Under Vårt Seeret. (Utanskrift.) Oss älskelige Våre trogne undersåter Borgmästare och Råd uti Jönköping. Gunstel. (Texten.) Gustaf med Guds nåde, Sveriges, Götes och Wendes konung. Vår gunst tillförande. Eder förtenker väl Dannemen alla, Borgmästare och Råd uti Jönköping, hvilket gnäll der var uti eder stad, senast Vi der stadde voro, om fisk. deraf Vi blifvit förorsakade, uppå det Vi ville komma eder I med fisk till undsättning, att skicka till eder en kop finska gäddor, hvilka Vi väl hade kunnat behålla här uti Upland, om Vi för sådant gnäll skull, som hos eder uppå färde var och af Vår egen goda vilja dermed icke hade velat Eder hjelpa låtit. Så förnimme Vi att samma gäddor ar eder föga aktas, men I mena att Vi antingen skola gifva dem bort för halft värde, eller de skola ligga och förderfvas, bvilken Eder mening Vi fast ogille, och efter I hafven varit orsak till att Vi sådaca gäddor dit nedskickade, derför skolen I vare förtänkte att betala Oss dem utan Fensägelse, så framt vi med Eder förlikas skoat), Der I Eder efterrätta hafve. ) Denna prinsessa var Catharina, sedan gift med grefse Bdgard af Ostfriesland. 24) ,Gäddorna tyckas också hafva blifvit betal da, efter hvad som synes af ett af konung Gustaf egenhändigt nnderskrifvet qvitto å 370 mark, dateradt Vadstena slott den 12 Sept 1552; I — Från Mac Mahons unga dagar. Efter en I fransk tidning meddelas följande anekdot: Den 123 November detta år anlände till Paris österriI karen grefve Mendorff, f. d. adjutant hos erkehertig Fredrik Carl. Bn dag i September månad på trettiotalet ankom till Wien en ung fransk kapten och tog in på Hötel Erkehertig i Carl, En titome derefter for han ut på en promenad. men återvände till fots. Som han förirrat sig i den stora staden, vände har sig frågande om vägen till Hötel Hertig Carl, dit en förbigående erbjöd sig att följa honom från gata till gata tille de anländt till ett stort hus, hvilköt änvisades såsom det rätta. Kaptenen inträdde och befann sig i en tambur, hvarifrån flere betjenter med ett anspråkslöst livre införde honom i en stor sal, der ett bord stod dukadt för ömkring 20 personer. Kaptenen tog ensam plats vid bordet och började ett anfall på hvad som fanns att tillgå, då en dörr öppnades och en gammal herre inträdde med aristokratiskt utseende; Han åtföljdes af ett ungt, intagande fruntimmer, sannolikt hans dötter, äfvensom af hågta nga hörrar och andra gäster. Fransmanhen helsade och fortsatte sin måltid. Samtalet började mellan de öfriga af sällskapet. Vår unge officer beklagade sig för sin granne att han ej var tillräckligt hemma i tyska språket. Den äldre herrn fortsatte då. samspråket på franska. Fransmannen betygade sin stora tacksamhet för denna fina uppmärksamhet och berömde med värma det behag ban fann vid Wiens table dhöte. Vid detta ord gled ett fint småleende öfver allas mileten. Familjens öfverhufvud vände sig nu uteslutande till den fräömmande gästen. De begge samtalande funno mycket behag af hvarandra, men snart reste sig familjen från bordet, pe gren lemuade den äldre herrn sitt visitkort och tog afsked. Han gick derefter åter ut för att taga Wien i närmare ögonsigte och lät mycket sent på qvällen i en droska föra tig hem till sitt hotel. Föjjande morgon kom en adjutant från erkehertig Carl, grefve Mendorff, och presenterade sig för den franske offi. cern. Min hertes, sade han till honom, ni gjorde i går hans kejserliga höghet den äran att deltaga i hans familjmåltid. Hans höghet ber eder nu, under vistelsen i Wien, anse er som inbjuden gäst vid samma bord, dit en angenäm tillfällighet förde er i går, så framt sällskapet och det enkla österrikiska köket icke misshagat er. Officern kallade sig då grefve Mac Mahon. Han är nu hertig af Magenta och franska republikens president. — Följande utdrag af on kyrkoherdes skrifvelse till domkapitlet i W. stift med anledning af inom församligen väckt fråga om organist och skollärarebefattningarnas sammanslående meddelas i Westmanlands Läns Tdng och torde för sin egendomlighets skull förtjena att räddas från glömskan: jelf jag ock vida nyttigare att igenom RARE RV TR