Aftonbladet – 8 januari 1874, sida 4

ovlrige Bokhazdlare a 1 Krona: Om förkylningar, deras orsaker, behandling och förebyggande. En rådgifvare för hvar man. Doktor PAUL NIEMEYER. Det lilla arbete, på hvilket vi härmed önska fästa allmänhetens uppmärksamhet. författadt af en ansedd fackman. utgör en sjelfständig del af en serie medicinska folkskrifter. hvilken samling, enligt öfversättarens förord, i sin helhet kommer att på svenska språket utgifvas, om denna förstling får motse publikens ynnestfulla bevågenhet. Onekligen är densamma deraf förtjent, så mycket mer som de praktiska anvisningar, hvilka här gifvas. äro iklädda en roande och stundom ganska humoristisk drägt Förf. drager i härnad mot den gängse uppfattningen att betrakta och behandla hvarje lindrigt illamående såsom förkylning. Den faktiska tillvaron af en med veten förkylning, menar han, är en likaså nödvändig förutsättning för talet om förkylningssjukdom, som en för handen varande sjukdoms benämning: ledvrickning, brännsår, huggsår-, förutsätter ett verkligen inträffadt halkande, en förbränning eller ett sårande af en kroppsdel. Kan en sjuk alldeles icke erinra sig om, när och kvar ban tförkylt sig, så är det, säger förf., alldeles onödigt att sätta honom i hufvudet en hop förkylningsgriller. och det är dessutom lättsinnigt att behandla honom såsom en förkylnvingspatient, likaså lättsinnigt som om man tilläfvectyrs ville anbefalla en ledvrickning såsom er och använda värme, der kyla vore beöflig. Största skadan vållar denna allrådande förkylningsmani, då den sträfvar att göra sig ensam till regel för det praktiska, till följd hvaraf hvarje den minsta rysning genast uppfattas och behandlas som förkylning, utan att man gör sig möda att efterforska. om den härrör af yttre or saker eller om den till äfventyrs har sitt ursprung från inre sådana. Förl. anför exempel på, huruledes man genom instängning. inpackning int:gning af varma drycker o. 8. v. gjort mycket illa åt sjuka och han berättar med en nögot stark färgläggning, atti Magdeburg hände hi igen att en ung kraftig man hastigt blef illamtende — naturligtvis af förkylning — och inom få timmar bade hans qvinliga sppining marterat honom till döds med ett helt berg af sängkläder. Huru talrika äro icke de offer-, tillägger förf., som man i smyg aflifvat med ex dylik tortyr af beställsamma mostrar? Nog af, läsaren torde af det anförda finna, att författarens åsigter törtjena att i sin helhet tagas i betraktande. De förefalla vid ett flygtigt påseende grufligt rabulistiska och skola kanske skrämma en och apnan. Men, som antydt, formen är ofta ironisk, och man må då icke räkna så noga med ett och annat kraftigt uttryck. (336) YEAR ROTE NNE PATA ET LORSTSETKELE