re har sålunda t. ex. icke litet bidragit att gifv oh I arbetet i de speciella utskotten en så sto 1. betydelse som kanske i få andra bland Ec on ropas representativa församlingar. I desamr er ) hällskretsar, ur hvilka -största delen af d ru) aorska stortingsmännen utgår, äro vilkore: a-licke gynsamma för uppöfvande i den egen 1 liga parlamentariska vältaligheten; och de fans representanter, som under ett lång stortingslif aldrig fullkomligt ha kunna vänja sig af med den oro, som ovilkorlige! betager en i det ögonblick, man under all ;r män tystnad tager till ordet till en störr församling i en sak, som lägger beslag p! intresset. Inom utekottens trånga krets ä I det helt annorlunda, och här är det derför ll som så många af representanterne först finn: I det rätta fältet för sitt arbete och sitt infly tande. Både i samklang med de parlamen tariska reglementariska -föreskrifteraa och -lonligt hvad som blifvit nästan traditionelt inom stortinget har derför också den saker nas förberedande behandling, som de alla utan undantag måste genomgk I utskotten. fått en mycket stor, ja man kan säga en under vissa omständigheter afgörande be I tydelse. Emot ett enhälligt utskottsbetän kande är det således vanligen nästan omöj: ligt att göra en principielt afvikande hsigt q gällande vid sakens slutliga afgörande i stortinget. Det är först genom anslutning till ett minoritetsvotum (en reservation, såsom I det höter på det svenska riksdagsspråket) som ett fälttåg kan öppnas med någon utlsigt till framgång. Det mäktigaste af dessa jutskott är det s. k, valutskottet, det första, hvars medlemmar vid början af hvarje trienlniaom väljas, och som har sitt namn deraf, att det derefter har att afgifva förslag ill ; besättande af stortingets öfriga fasta utskott. Detta förslag, som nästan alltid följes, är naturligtvis af utemordenrtlig betydelse. Val utskottets för öfrigt något obestämda upp Jdrag gor likväl, avt det äfven eljest ofta för saker af större vigt hänskjutna till sin förberedande behandling. och dertill kommer, att det i kraft af sin starka sammansättnicg — det räknar 21 medlemmar. som alltid väljas biand stortisgets meet inflytelserika och framstående vän — alitid utöfrvar ett stort moraliskt inflytande säsom eott slags storting in nuce. Hvad de öfriga fasta utskottes angår, mellan hvilka stortingets alla sedlemmar. fördelas — man. har sölnnda ett konstitutionsutskott, ett budgetutskott, ett militärutskott, ett utskott för löneoch pensionsväseadet, ett för vägväsenrdet o. 3. v. ligger för öfrigt just on ett förslag hvilande till deras omorganisation, emedan det har visat sig, att göromållen icke alltid: kunna fördelas mellan dem enligt den nu gällande ordningen. Ett af de första göromål, som det åligger hvarja storting att företaga, sedan granskningen al representanternes fnllmakter försiggätt, är att välja en president och en vicepresident förstortinget samt dylika funk tionärer för odelsting och lagting. Dessa val förnyas hvar fjerde vecka, vanligen så att vicepresidenten avancerar till president. Det par, som vid det första valet i tingssescionen kommit på presidentplatserna, blir vanligtvis återvaldt; att en president vid ett omval midt i en stoörtingssession har blilvit detroniserad, har väliekeinträffat i mannaminne. Presidentbefattnirgen — i synnerhet i atortinget och odelstinget — är allt annat än en sinekur, och när härtill kom mer, att presidenterna äfven iallmäuhbet äro utskottsordförande — åren 1871—73-var t. ex. den eno af stortingspresidenterne ordförande i budgetsutskottet, den andre i mili tärutskottet — och att de dessutom alltid höra till tingets inflytelserikaste och mest betrodde medlemmar samt följaktligen cfts nödgas taga del i debatterna, är detlätt att förstå, att en stortingspresidents värk är bland de mest ansträngande, zom kan läggas på en representant. Till biträde har hvsrje president ex sekreterare, som likaledes hvar fjerde vecka väljes af stortinget eller vederbörande afdelning inom deras egen krets. Sekreteraren, som har sin plats vid presidentens sida, deltager med denna i hopsnmmeringen af rösterna — omröstnjug sker antingen genom att förbli sittande elier stiga upp eller också genom zamnupprop — antecknar de i kvarje plenum fattade besluten och uppläser dessa vid slutet af plenum. När uppläsnisgen är slutad — den uppta ger vanligenblott några minuter — frågar presidenten, om någon begär ordet, och om detta icke sker, förklaras plenum slutadt. Da regelbundna plenai stortinget och.desz afdelningar börja kl. 10 på förmiddagen och fortsätta, efter en fjerdedels timmes.afbrott kl. 12, till kl. 2—3 på eftermiddagen. På aftonen sammanträda utskotten. När det lider löngro fram på sessionen, och utskot ten således börja afeluta smisa göromål, höllag tillika eftermiddagsplena. i stortinget från kl. 5 till kl. 8. En enda gång, när nigon sak af synnerlig vigt är före, fort sättag förhandlingarna äfven utöfver denna tid, ända till midnatt och längre... Men detta hör dock till-de stora sällsyntheteraa och inträffar blott en enda gång hvarje session. Den förste representant, som kl. 10 t. m. dan 1 Febr; hvarje år regelbundet tager till ordet, är representanten för Aalezuod, hvilken i egenskap af AZ 1 af de 111 männen — representanterne ha sir plate efter Ge i alfabetisk ordnidg rangerade valkretsarner ordningsföljd — 4 egns och kollegers väg gar avmodar hr N. N. att tills vidare intaga den lediga presidentplatsen, en anmodan som välvilligt eftorkommes, Hr N. N. är den siste under näst föregående storting. fungerande presidenten eiler vid förtali för honom vicepresidenten eller någon afafsslningspresidsaterne från föregående år. Åldersprosidentskapst är okävdt i det norska stortin get. Vorg det brukligt här, skuile man den I Febrnari 1874 få se representanten Sören Jaabek beträda presidentplatsen såsom den af samtlige de närvarande, som har bivistat det största antalet storting, neuligen alla sedan 1845 hållna. Nu skall uppmaningen atöllås till representanten J. Sverdrup. Till Redaktionen af Aftonbladet. I den ledande artikeln i Aftorbladat för sist förlidne måndag finnes det omdöme ut