Aftonbladet – 7 januari 1874, sida 3

Till det allra minsta Man hade ltraro, som gjorde allt för en. Då jag kom till ett svårt ställe i Aristatolesst. ex. brukade jag kasta mig tillbaka i stolen, tända min cigarr och säga: hjelp er nu sjelti s. och b. och var så god och bevisa denna sats, så god ni kan, gamle kamrat, ty jag kan ej görs det, och den gamle träbocken satt åtmin stone en halftimme och traggade om sammr sak; förstod jag den ändå ej, så kastade jag boken i hufvudet på honom och gick mir Väg.? Var s. och b. ettlexikon? frågade Chr stabel naivt. 2 Nej, miss Christabel, men ett beundrans värdt prof på den menskliga uppfinningsför mågan — sodavattenoch brävvin. Jag fruktar ni förde ett vildt lif vid uni versitetet mr Frank. Nej, tvärt om: ett mycket ordentligt lif Jag skulle önska mig det tillbaks, såvid: jag ej — N Hvad ej? frågade Christabeol, då Fran! här afbröt meningen. Jag ej hoppades att snart få föra et ändå behagligare lif. Hennes nod sjönk ned ens. Han menad helt säkert dat lycksiga if, som väntade hc nom i det prydliga hem han sjelf ämnad uppbygga, och der ban, rik och ansedd ge pom firman Perkington Tanberrys ofant liga rikedomar, skulle föra ett angenämt oc) eberoende lif. Ohristabel visste att han, son andra .ungherrar, var mycket road af kapp löpningar och dylika kostsamma nöjen oci att han egde en viss skicklighet att förstör pengar. Hvad var då naturligare än at han skulle frestas af mjss Perkingtons mil lioner? Christabel gick helt tyst bredvid honom De hade topy eh äng, på hvilken det 55