Aftonbladet – 5 januari 1874, sida 3

den rika arftagerskan; nen hålörkon icke tillika sagt, att ett giftermål dem emellan icke alls var någon omöjlighet pch att detta var hela familjens önskan. Dessntom var ju miss Perkington der och Frack en man af. verid — visserligen en mycket sörltrik och öppenhjertig sådan — men dock Pa rerldsman, N Hon tog på sig sin hvita nettelåukskladning, som var tre är gammal Den: hade visserligen på ett ganska konstnärligt sätt blifvit förlängd, men detta var bå Rohe att upptäcka. Hvad skulle miss Perkington tänka om en dylik drägt, hon som troligen aldrig i sitt lif burit förlängd klädningskjortel eller ett utsläppte klädningslif. Mon knöt ett bredt blått band, hvarpå det lilla gulölåset med modrens hår hängde, krfog halsen och betraktade sedan sin bild, ganska misebelkten, i spegeln. Det varlikväl, i sanning, en ganska vacker syn hon då såg i det gammalmodiga spegelglaset; der stod en lång, smärt, hvitklädd flicka med ett ungt vackert ansigte, hvars skönhet för böjdes af det rika, mörkbruna bår, som i lockar föll ned kring halsen; men Christabel fäste sig endast vid bristerna i sin toilett och lemnade spegeln med en suck. Som hennes far slumrat in i ländstolen, då hon tittade in 1 salongen för utt säga bonom farväl, smög hon sig sakta genom glagdörren ut i trädgården och gick öfver en äng, hvarpå en ensam ko helt förnöjd batade, och fram till grinden, hvarom miss Greenwood bade talat. Denna grind utgjorde råmärket emellan Samuel Greenwcoods ve och Champions betydligt förminskade jord. me os oh