Aftonbladet – 5 januari 1874, sida 3

Stockholms stådsfullmäktigessaomanträdde i lördags ki, d 6, a. Omä don fråga, som donnä fång stod främst Pp dagordvingen — frågan om åtskilliga är dringar i hutvudetadens byggnadsordning — ej nu blef föremål för ordinarie öfverlägg ning, så fick man dock veta, att Fi befinn 088 vid början af slutei på ärendets be handling; hvarförttom diskassionen or bordläggningen innehöll flera enskildliete sf intresse, Genast vid savimanträdets början begärdes or döt ar hr Lästbom, som. med framhållande af d föreslagna ändringarnes stora vigt och betydelse nttalade den önskan, att frågan skulle uppskju tas till ett följande sämmanträde och en komit tillsättas, som hade att noggrannare formnler: de slutsatser, till hvilka beredningsutskottet sitt utlåtamde kommit. Åt slutpunkten i dett yrkande kunde hr Wallenberg ej skänka sitt bi fall; han ansåg, att i frågans nu tillräckligt ut redda skick vore en komit6 obehöflig och endas egnad:att vålla tidsutdrägt. Deremot förordade han ett uppskof med behandlingen till den 14 Jan.s livarefter, äfven om en återremiss af er eller annan punkt då skulle ifrågakomma, för slagets slutliga öde kunde afgöras vid samman trädet den 1 Febr. Hr Nerman, som instämde häri, tillade, att stadsfullmäktige ej haft längre tid än en och en half vecks för att sätta sig ir i beredningsutskottets utlåtande: Hrr Andersson och Hagerman önskade ett uppskof till den 1 Pebr., för att man skulle hinna så nega som möjligt granska alla enskildheter i utlåtandet. Ötfverläggningen hade hittills rört sig hufvudsakligen kring tidsfrågsan-; men då hr. Hager. nan fått ordet, begagnade han tillfället att lägga ackmän på hjertat särskildt det nära samband, . hvilket vår nu gällande byggnadsordning stode till bostadsbristen. Det vore-erkändt. yttrade hr H., att på samma gång som denna byggnadsordningen tradde i gällande kraft. började antaet af byggnadsföretag minskas. De. som räraf mest blefve lidande, vore våra hederliga urbetare, hvilka nu ofta vore hänvisade till-sålana racklen, der förut endast samhällets afskum relat inlogera sig. Men om hos byggnadsordingen låge skulden härtill, så hvilade också vå hrr stadsfollmäktige ansvaret för dessa missörhållanden. — Hr Wallenberg fann den före;ående talarens skildring allt för bjert och öferdrifven-samt sökte visa, att -byggnadsföretasens minskning i antal ej berodde på byggnadsrdningen, utan på den stora företagsamhet. som nm i alla riktningar utvecklar sig. hvilken framallar en allmän täflan om erhållande af arbetsiträde och gör det nästan omöjligt att uppgöra ågra säkra kalkyler. Vid slutlig votering meHan hr Wallenbergs rkande (bordläggning till den 14 Jannari) och