Den första nyhet af vigt, som telegra?er i år meddelat, är usxderrättelsen om an state kupp. Vi behöfva väl koappart säga, at iet är det olyckliga Spanrisp, som är skåde platsea för denna omsatörtning, hvilken otvif volaktigt skall iöra det arms landet ännt ett steg närmare den upplösningens afgrund på hvara raad det så länge vacklat. Hva man under en tid kunnat förutse, har nem ligen inträffat: Castelar är störtad och med nomom hvarje utsigt till en försoning mel ian partierna, Såsom vi för ett par daga! sedan omwämnde, har länge rådt ett spänd örhållande mellan chefen för ekekutivmak sen och den yttersta venstern. Oraaken til letta förhållande var Castelars försök at till fäderneslandets båtnad söka vinna de tonservative för regeringens politik och at genom några små höflighetsbevis mot en a syrkaus dignitärer söka blidka det så ytters mäktiga spanska presterskapet. Radikalerae kunde naturligtvis icke tolerera en dylil törsenlighetspolitik, så nödvändig för Spa nien i dess närvarande olyckliga ställning och började genast skräns om förräderi a Castelar. Den 2 dennes sammanträdde cor. tes och i deras första sammanträde upplä stes ett budskap af chefen för exekutivmak. en, hållet i den mest afgjordt republikan ska och frisinnade anda, ock genom hvilket regeringen satt sig i spetsen för de mest senomgripande reformer. Men ropet om förräderi hade redan burit sina frukter och regeringen led tvenue upprepade nederlag som cortes, der ena majoritet af 120 röster ordrade att en ny regering skulle tillsättas -när den bestående förde landet och armäön till undergång. Men i atället för en radikal ministeår med Pi y Margall till statschef blef resultatet, att generalkaptener i Madrid Pavia, känd från den tid han förde be fälet mot carlisterne och mot kartonalisterne i södra Spanien, besatte cortespalatset och opplöste församlingen. Omedelbart deraftor bildades en ministår af öfvervägande alfonsistisk karakter, med Serrano som konseljresident, Sagasta som utrikesminister, Zalvala som krigsminister, Echegaray som finansminister och Topete som marinminister. Med andantag af den nye krigsministern äro alla de öfriga kända politiska personligheter, hvilka samtliga spelat en mer eller mindre framstående roll i de många regeringar, som handskats med Spaniens öden under de två senaste ären. Tyska sändebudet i Paris grefve Arnim har nyligen i ett samtal med franska utrikesministern Decazes i moderata ordslag ned lagt en protest mot det språk on dsl fran sk; biskopar i sina herdabraf fört mot den tyska regeringen i anledning af hennes upp trädande mot ultramontanerre och påfven. I anledning häraf har den officiösa tidnim