Aftonbladet – 3 januari 1874, sida 2

MMMM Det finns ej något träd så nära att skugran deraf kan nå ända hit till fönstret; dessutom försvann den alltför ögonblickligt; du kan vara säker på, Christabel, att det var någon som spionerade på oss. Det var kanske bara en tiggare, pappa, svarade Christabel helt lugnt. Old Rudderford Hall var ganska illa skyddadt — om man ens kan säga att det alls var det. Inkörsportarne låstes aldrig och för sådana besökande, som önskade bli osedda, fanns det otaliga krypbål, hvarigenom de kunde smyga sig in och sålunda hvilket ögonblick som belst ganska lätt bereda sig inträde i parken. En mängd tiggare kommo således till gamla Hall och voro ganska svära att bli af med, emedan de på det högsta protesterade mot det ogästvänliga sätt, bvarpå de blefvo behandlade i köksregionerra. De klagade öfver bristen på törstiga betjentpojkar, hvilkas skäl de kunde få dricka i ett glas öl; ej heller fanns der någon pratsjuk kökspiga, som, till belöning för det sqvaller, de medförde, skänkte dem bröd, ost eller andra öfverblifaa matvaror. På detta gamla ställe fanns således ingenting för dem att förtjena och inga fjäderfän att stjäla, ty hönsgärden stod alldeles öfvergifven; blottstängda dörrar och med galler försedda tönster tycktes huset ega god räd på. En tiggare! utropade mr Champion med missnöje: jag fruktar verkligen, Christabel, att du utan urskiljsing delar ut dina almosor och derigenom endast lägger hyende under lasten. (Forts.)