Aftonbladet – 3 januari 1874, sida 2

sätt jemte mycket annat, står att finna i min fattigdom. Lät menniskorna tänka hvad de vilja, pappa; hvad gör det till saken ? Visserliger ingenting, mitt barn; men de ha verkligen räknat fel den gången. Jag är alldeles iBte någon fattig man. Egendomen var väl mycket skuldsatt, när jag tog emot den, men pengarna hatva med det sparsamma lefnadssätt, vi fört, hastigt förökat sig, så att jag nu ej allenast är skuldfri, men äfven samlat ett betydligt kapital. Kunde jag blott få använda det att äterköpa den plats på hvilken det nya Hall är uppbygdt och rifva ned detta fördömda prålande näste, så skulle jag tycka att dessa pengar hade något värde. Olyckligtvis är Samuel Greenwood en af traktens rikaste män och önskar nästan lika högt att få köpa denna plats af mig. Vi skola emellertid ej tala om honom mera, detta ämne retar mig alltid och försätter mig i dåligt lynne. Då du en gång skall gifta dig, Christabel, blir du minnsann ingen fattig brud. Jag blir hellre ogift, pappa, än jag tar någon som gör afseende på mina pengar. Det är väl möjligt att ni flickor tänka så; men förståndigt folk resonerarannorlunda. Jag skulle ej vara nöjd med att du gifte lig med en fattig stackare, hvilken, sjelf tan medel, vore nöjd att taga dig utan ett ;re till hemgift, Tidsandan, min älskling, ir idel beräkning; ju rikare en man är, lesto större förmögenhet vill han få med in hustru. Du kan-vara säker på att, då Iu innan kort kommer att visa dig i säll kapslifvet, hvilket är min bestämda önskan, iu skall uppträda enligt ditt stånd; och då iu står brud, skall inte en flicka bland hunIra bära sä dyrbara juveler som du. Juveler, pappa!s utropade Christabel