Aftonbladet – 2 januari 1874, sida 2

rägande, hurvvida ef strafflagen och författlingarna angående verkställighet af straffrbete och fängelse böra undergå ex föränlring i den syftning, dels att förbrytare un ler aderton år må kunna i stället att, för indergående af Kdömdt straff, hållas i de vanliga straffanstalterna, insättas i särskilda vf staten ellet med konungens tillstånd af enskilde inrättade förbättringsanstalter, der en för deras sedliga upptuktelse och fysiska itveckling mera ändamålsenlig behandling kan dem egnas, dels ock att i enlighet med gtunderna: för det så kallade progressiva tangelsesystemet, till straffarbete dömde förbrytare må kanna tillåtas att, om de ej ge nom sitt uppförande inom fängelset gjort sig deraf oförtjente, under sista åelen af strafftiden åtnjuta ett större mått sf frihet, så att den som varit en längre tid i enrum jonesluten, ej nödgas omedelbart derur nte träda i det fria, och att gemensamhetsfången, innan han lösgifves, förflyttas till någon anstalt, inrättad af staten eller med konungens tillstånd af enskilde, af den be skaffenhet, att fången, på samma gäng ban hålles till tvångsarbete, dock tillerkäpnes större sjelfbestämningsrätt än med den vanliga fängelsedisciplinen öfverensstämmer, samt att K. M:t behagade till nästa riksdag framlägga de förslag i ämnet, som påkalla rikodagens medverkande eler goåkänpande. I sammanhang härmed förtjenar ihägkom mas den förening, i syfte att bereda verkställighet åt konurg Öskar I:stes menniskovänliga waning till fallna medmenniskors räddning, som stiftades på femtionde årgdegen af enkedrottning Josefinas ankomst till Sverige och, när den bunnit bära frukt, säkerligen för en sen efterverld skall göra kärt minnet af det ädla forsteparet. För att bringa det verkliga förhållandet i närmare öfverensstämmelse med regeringsformens bud derom att konungen hör ioagens samvete tvinga eller tvinga läta, utan ekydda hvar och en vid en fri ntöfning ef sin religion, såvidt ban derigenom icke störer ssmhällets lugn eller zilmän förergelse fstadkommer. haren ny Jag stiftats angående främmande trosbekännare och decas religionsutöfning, i sammanbing hvarmed af konung och riksdag, med bifall at kyrkomötet. en förordving ntfärdats till förändring i viesa delar af kyrkolagev. Visserligen skulle vi bafva önskat ev fullkomlig frihet i rellgiösa ting. men hvarje steg på en de, riktiga crundsstsernzs väg förtjer nar doek: erkännande. : Ahtagandet af guld till väräomätare Å stället för silfver samt öfveren-kormmelsem med Danmark om en gemensam räkneenket. nemligen 1 krona. nästan alldeles like i värde med 1 rdr rmt, äro bland de vistigaste tilldragelser under det förra året. Fer: hopprisgen om ett gemensamt mynrtsystem för alla de nordiska länderna giek om intet till följd afnorskartortingets ovilja deremot, men Norge har dock äfven vidtagit en sä dan förändring i sitt myntväsen, att den ekonomiska samfärdseln länderna emellax derigenom kan anses i väsentlig mån Underlättad. mill 1873 års riksdag. af hvars åtgärder i lagstiftningsväg de vigtigaste här ofvan omförmälts, hade nya val till Andra kam maren egt rum, dervid nära häften af or förutvarande representanterna blifvit ersatt af nya. Detta hade dock icke vållat nkgor förändring i kamwarens karakter. ty landtmännens isflytanda på grund at sin numeriska öfverlägsenhet, äfvensom deras medvetande om sin makt, vorfo större än nägon? lsin. Deremot visade sig Första kammaren mer böjd än tillförene att gå landtmännens önskningar till mötes. Detta fdagalade förnämligast det förslag till afskrifning efter en mättstock af 3 proe. krligen af grand: skatterna och indelningsverket samt en för? ändrad armborganisation på grund af nl Å män värepligt, hvilket af riksdagen entogrs i Första kammaren dock endast med 3 rösters öfvervigt. Vi hafva förnt flerfaldigw leåvger uttalat våra hsigter, såväl om dev lorättsliga i landtmännsna fordringar af så I stora eftergifter på andra medborgskiassersa bekostoad, som ock om det vanskliga i ber nödandet att lösa dessa frägor pX den pu beträdda vägdn af deras sammanblandning, Ioech vi hafvd intet skäl att frångå dens I Men en lösnilg at darsa fräcor är ej blott önskvärd. utr rent af nödväddig, äfven om ;låen är förbudlen med ganska stora offer. .I För oss intarer dock, sösom förut, frigan l om ett betryggande, försvar förata rummet, Å och först, sadan ett säcant blifvit vunnet, ; synes det os88 kunpa blifva tal om efter I gifter i andra fail. d v Regeringen har också med alvar gripit sig an med dessa frågor, i det hen åt en högre kamersl embetsman uppdragit att i ) finansdepartementet biträda med utredningen laf de kamerala frågorna samt låtit. inom , I generalstaby uppgöra grunder till ett nytt ; l armeorganisgtionsförslag, öfver hvilka en . Ikomite af iramstkende militärer kallats att luttala sin mening. Den af riksdagen be: lslutoa omerganisationen af generalstaben sösom en särskild kär under egen chef egåe rum i slujet af äret. : Det andra svenska kyrkomötet vann, likI gom det första 1868, ett framståenda namn I sksom debatterande församling, ehuru me. svingsbrytmiagarna denna gäng voro mindre skarpa. Utom de förut omnämnda föränI dringarne i kyrkolagen, har mötet på sin förtjenstlista att batva afslagit antagandet af såväl den sista proföfversättningen of Nya testamentet, som det af särskilda koI miterade utarbetade katekesförslaget. Då ) mötet, särdeles dess presterliga beständsdelar, i allmänhet ntmärkte sig för mindre ; reaktionära tendenser, än rean vågat hoppas, , gjorde de af mötet beslutna reaktionära och , l allmänna tänkesättet i hög grad upprörande