Aftonbladet – 31 december 1874, sida 3

Åtminstone måste ni först, min mor helsa Ketty välkominön till sitt hjå hems gado Patrick, gom numera var hela familjens erkända visa rådgifvare; och fru Mar. tha, som hela sitt lif hade visat den högsta aktning för den värdighet och etikett hemmet fordrade, gaf sonen rätt och dröjde öfver de unga makarnes hemkomst. Huru fru Martha skulle kunna trifvas eller ens lefva, skild från Norlaw, började synas henne alltmera dunkelt. Men jag nökar inte till att det är rätt, sade fru Martha; de unga böra på egen hand börja sin hushållning; och då hon vid denna tanke icke kunde afhålla sig från att sucka, rodnade hon af harm öfver ett dylikt oförstånd, snäste till Marget i häf. tigheten och sköt den gamla länstolen, som hade varit pappas, in i ett hörn. Det vari början af Augusti som Huntley förde hem sin unga hustru. Fru Martha stod i porteh för att välhomna Ketty, och aftonen var just sådan som anstod hennes ankomst till det nya hemmet. Solen var på väg att gå ned; skördefolket gingo hem till sig; en purpursky låg öfver Eildong, lik.en kunglig mantel; ännu glänste en solstråle på Norlaws gamla slott och der bortom, i sluttningen, galnade det rika kornet till skörd, Om äfven fru Marthas ögon voro fulla af tårar; låg ett ljust leende öf: ver hennes redliga ansigte, då hon sjelf förde in sin sonhustru i salen och nedsatte henne i den länstol, som hon sjelf dittills haft. Der satt jag sjelf den dag, då jag först kom hit, sade fru Martha med en klar blick; pu är det din plats. Och Gud välsigne mina barn och bygge upp Nöorlaw — amen ! Ketty upprepade amen, steg derefter upp,