Aftonbladet – 31 december 1874, sida 3

ena örat, sköt wp den högra axeln ännu mera och kastade snutmanande blick med sitt ena öga på sia beundrande åhörarinnor — af detta skäl och till trots för all lockelser att bryta min föresats — är jag ej och kommer jag ?äl aldrig. heller att bli en gift man. Och under det skntt som detta visa tal framkällade, drog six Jacob tillbaka in i smedjan och grep åte. gin slägga, den han så väldeligen lät fala mos det glödröda jernet, att skenet belyite klart hans svart muskiga ansigte och trolska gestalt. De röda gnistorna foro omkring honom lika strålarne i en gloria på taflan öfver ett helgon. Jacob var icke all någon helig man, men sjelfva Rembrandt skulle ej funnit något ypperligare ämne för att studera ljus och skugga. Det behöfdes endast en kort tid för att genomföra alla nödiga anordvingar vid Norlaw, Fru Martha öfverlemnade gården med dess förträffliga ladugård, som varit hennes stolthet, kontraboken med banken i Mel. rose och den vackra summa, som der var insatt, samt för öfrigt alla inventarier vid gården, till sin äldste son. MHuntley uppsade alla arrendatorer till åretg slut, emedan han sjelf ämnade taga alla hemmanen under eget bruk. At vid Norlaw började visa tecken till en ny husbonde och en väntad, ung husfru. Fru Martha började tala om att hon skulle flytta till Patrick, den ende af hennes syner som ännu hörde henne till och ordna ett trefligt hem åt honom i Glasgow. Men Patrick var på allvar blifven civilingeniör nu och eghade alla sina krafter, allt sitt intresse åt byggande af jernvägar. Knappt tre månader bä hela bret var han i sitt hem och i det bila upp: muntrade han föga modrens plan, )