Aftonbladet – 31 december 1874, sida 3

sirbe! Ja; henne har han burit i hjer månget hr och nu får han sin hjertans kär, Det bir två brudar i Kirkbride på en och samaa dag. I Kirkbride? men, kära mrs Marget, miss Logan finus ju ej längre härs, invände en:a?f Rhörarinnorna. Ån sedan? utropade Marget i sin hjertans belåtenhet; om den ena är i Kivkbride och den andra i en annan kyrka, gör detta kanske något det ringaste grand till ssken? Prata ni! — jag har burit de goasarne på mina armar och berättat sagor för dem; jag har stått troget vid deras och moderns sida, då bekymren voro som störst, skall jag säga, och ingen må heller undra på om Norlaws Marget är just som ifrån sig för en gång i sitt lif, vid åsynen af deras lycka. 1! Jag har aldrig väntat något förstånd af en qvinna, sade Jacob, ehuru äfven han betänkte sig något, innan han med sin cy nism sökte afkyla Margets entusissm, Qvinnorna, stackare, äro lätt förnöjda och lika lätt ångerköpta — en vis man känner ömkan med dem — att söka öfvertyga dem är just detsamma som att kasta bort sin tid. Detta tör väl vara skäl nog i sig sjelf, att beklaga den här unga Livingstone, Är en man inte desto starkare, så vet väl hvar menniska att han faller till samma låga grad som ett dåligt sällskap om han det har; att då tänka sig en lofvande, ung man,inte ännu fem och tjugu år gammal, som går förlorad i en hel skara — hustru, mor, svärmor, svägerska och Gud allena vet huru många fastrar och mostrar — det är upprörande — just detta är det! Se, han blir snart lik alla andra qvinnorna. Och at detta skäl, sade den puckelryggiga cyklopr ni det hon drog sin röda mössa! ned på