Aftonbladet – 31 december 1874, sida 2

ett uttryck af förfäran och pinsam oroisitt bleka ansigte och höll sig fortfarande fast i fra Marthas klädning. Midt emot henne satt Cameron med handen hårdt knuten. Hvad han tänkte, kunde ingen veta, men då madame Roche talade om Marie, skuggade han sina ögon med den sandra handen. Så kommo de, hvilka voro mera främmande, Patrick Livingstone bland dem, och allas deras utseende talade om öfverraskning och deltagande. Huntley var synbart ytterst upp märksam och förvånad, och Cosmo, hvars ansigte återspeglaie all den sinnesrörelse, som visade sig i Desirbes, hade ställningen af en man, färdig att springa fram för atf i sista stund trotsa, anklaga eller motsäga den talande. Fru Martha satt rak som ett ljus på sin stol; hennes ansigte sken af triumf, näsborrarne vidgade sig och ögonen lyste. För första gången i sitt lif kände fru Martha verklig tillgifvenhet för Mary af Melwar. Hon ensam behöfde ingen förklaring på hvad som blifvit sagdt; hon allena visade hvarken förvåning eller oro; det bon fått höra var endast rätt och billigt — en hedersbevisning, som på god grund hade egnats sönerna af det Norlawska huset, Men ack, fortfor madame Roche, Gud såg den lott, som jag till ersättning hade atmätt och Han fann den icke vara stor nog. Han har krossat mitt hjerta, men han har äfven visat mig klart den väg, som jag bör vandra. Beklagen mig, mina vänner! Min Marie är i himmelen, men jag är ännu qvar här! Och pu finns endast en arfta gerska; min Desirbe är mitt enda barn; här finns ingen, s2om kan dela hennes arfsrätt. Huntley Livingstone, kom hit till mig! Jag har tänkt, jag har drömt om den dag, då jag skulle få gifva dig min dotter, men aek a kande jag tro att det skulle ske