Aftonbladet – 31 december 1874, sida 2

STOCKHOLM den 31 Dec. Med anledning af en interpellation af flere eputerade af venstern inom franska natioalförsamlingen angånde Frankrikes förhål ande till de utländska makterna har utri esministern hertigen af DecazZes Mit utareta en gul bok, som i dessa dagar utdeats till församlingens medlemmar. Frankike har sedan sitt nederlag haft så full pp att göra med sina inre förhåljanden satt I en yttra politiken helt och hbllet stått il akgrunden, och ända till för kort tid sedan nskränkte den sig til! verkställandet ar redstraktaten med Tyskland, på det attlanet skulle blifva befriadt från de främmande rupperna. Under sådana förhållsnden är et sjolfklart, att den zula hoken icke er juder mycket afintresse. Oppositionen ville örnämligast komma på det klara angående ranska regeringens hållning i förhållande ill Italien; men efter hvad som meddelas an innehållet af den gula boken, tyckas tg inga diplomatiska depescher af betyden vet ha vexlatz mellan de båda makterna; i ela samlingen finnes icke ett enda doku nent, eom rör Italien, eller romerska stolen; de framlagda dokumenten handia om de spauska angelägenheterna, om konflikten mellan de romersk katolska och rrekisk-katolska församlingarna i Betblehesm, om tillämpningen af den nya militärlagen på fransmän, som äro födde eller vistas i utlandet, om den tysk franska liqvidations komrissionen, om den tilltänkta öfverenskommelson angående sammanstötvivg mellan fartyg, om eppsägandet. a? handels raktater mellan Frankrike och Ryssland, om bållandet af en myntkorferens och om medlen at: försäkra fabrikanter mot att deras fabriks märken eftergöras. Främst bland doknmenten står det cirkulär, som bertigen af Brog lio tillsände de franska sändebudon, då marskalk Mac Mahon sfterträdde Thiers, och derefter följer det cirkulär, som hertigen af Decazeas utfärdade i anledning deraf, att marskalken valts till president för sju br. Ett tredje cirkulär, som är dateradt den 7 December och icke förr varit oflenliggjordt, lyder sålunda: DB min företrädare gerom sin, depesch af den 25 Novembar underrättade er om att marskalk Mac Mahons myndighet blifvit förlängd, tillade ban, att in gen förändring skulle komma att ega rumi det program, som republikens president gjort sig till rättesnöre i sitt förhållande till de främmande makterna, och några dagar senare, åB jag öfvertog ministeriet för utrikesangelägenbeterna, gaf jag er samma försäkran och bad er upprepa densamma för den regering, hos hvilken ni är ackrediterad, Sedan denna tid har jag från alla håll mottagit bevis på den tillfredsställelse och det rtroende, som nationalförsamlingens votum väckt hos de fräntmande regeringarna, och då marskalken tillika personligen mottagit lyckönskningar, här jag här f måst sluta. att de åsigter, hvilkas tolk ni var, blifvit riktigt uppfattade. Det kunde icke heller vara annorlunda; kabinetten kunde icke med likgiltighet betrakta det vigtiga steg, hvarigenom vår regering fick en stabilitet, som icke var mindre rödvindig för våra yttre förhållanden än för vår inre säkerhet. Våra atvigter kunde för öfrigt ieko misskännas. För de bevis på sympati, vi erforo, hade vi att tacka den klokhet och den moderation, hvarpå nationalöresmlingen gifvit så många bevis, så väl som bela laudets ansträngda verksamhet och manliga resignation. Då de främmande makterna såÅgo, att en regering, hvilkena uppträdande de redan haft tillille att bedöma, ännu en gång blilvit be föstad. visste do med säkerbet, att marskalk Mac Mahon fortiarande skulle vinmlägga sig om att lefva i godt förstånd med dem och eamvetsgrannt respektera traktaterna. De voro förvissade om, att vi, fem äro helt och hållet upptagno af vär fredliga reorganisation och utveckling, icke mot dem hyste nägon afsigt, som kunde vara farlig för lugnandet af den allmänna meningen och intressena, för hvilka det är vär fasta vilja att verka. Frankrike vill icke afhblla sig från att deltaga i de allvarsamma frägor, som framstälta rundt omkring detsamma, men det ig och väntar i —— VE