Aftonbladet – 30 december 1874, sida 3

milda lugna röst; kanske gör jag det, faster lilla. Låt oss då aldrig tala ett ord mera hära omo, utropade den vänliga, gamnla tanten, grep en af ljusstakarne och skyndade med den i handen ut frön det trefliga förmaket med en brådska och ett buller med möbler och dörrar, som visade att Kettya lugna bekännelse, trots den påstädda opartiskheien, ingalunda behagade den gamla värnen. Lucifer, morgonens gon, hade den tiden icke ännu fallit så djupt att han skisom nu var en slaf ät alla kökspigor och hustjenare. Tändstickor, funnos icko alle i byn Lasswade, ja, ej i hela Skottland; man hjelpts sig med smala, späntade trästickor, hvilkas ena ända blifvit doppad i smält svafvel och kallades följaktligen svafvelstickor. Ketty Logans aktningsvärda faster, som var vänlig och ni got efterlåten med sina tjenare, skyndade af donna anledning med staken i hard tvärs öfver förstugan, in i köket för att sjelf tända gitt ljus; på dit och ätervägen kterfick hon emellertid sitt goda lynne, hvilket var så mycket bättre för Ketty, och en stund 8enare hade det lilla hemmets qvinliga medlemmar sagt hvarandra ett vänligt godnatt och gått till hvila. Då Ketty Logan denna afton knäböjde i sitt rum, för att som vanligt göra bön vid sidan af den hvita bädden, der hennes lilia syster Isabella sof barnets lugna, djapa, göran säsom, lofvad vare himlen! alla barn sofva, då vi äldre hållas vakna af oro och omsorger — höjde sig äfven en suck från ett trött hjerta jemte bönen. Ketty var icke af ett svärmwiskt sinnelag — det var som faster Isabella sade -— qvinnorna i deras slägt voro annoriunda disponerade och det gjorde Ketty verkligen ondt att svika knein Charlies förhoppningar; kanske eck att hon med den