Aftonbladet – 30 december 1874, sida 3

sång den magrå, mörka fransmannen med att långt krusfilor på hatten, uppfästadt i stora öglor och med hängande snibbar, som oruket är i Skotland. Han röker cigarr, ir ond öfver att vara utesluten från det friga sällskapet, dessutom trött vid den skymt af anständighet och etikett, som till och med han den dagen nödgats underkasta sig och mycket bägad för att prata med sägon af kökspigorna, i fall han skulle få je någon af dem. Men husets tjenare känna stsky och förakt för honom och monsieur Pierrot börjar finna affären ledsam. I salongen voro församlade alla herrarne sfter återkomsten från begrafningen. Kyrkoherden, läkaren, en jurist från Melrose, Cameron och de tre bröderna Livingstone. Madame Roche i en drägt af svart erepe och för öfrigt allt i svart, utom mössan, vilken var af hvit erepe, satt med en näsluk i handen, i en länstol. Fru Martha var äfven närvarande, undrande och på för and ogillande den csremoniösa anordninsen vid hvad som var i fråga, samt förrämligast uppmärksam på Desirge, hvilken yst gråtande tagit plats bakom sin mor. Är meningen att testamentet skall Iäjas ? frågade preston och ifrågasatte om cke enklingen borde vara närvarande; men, ej; det fanns intet testamente; — den afidna egde ingen förmögenhet, hade således cke heiler nägot att testamentera. Då de suttit sä en stund, reste sig malame Roche från sin plats. Ehuru hennes gon voro fulla af tärar och ansigtet utryckte smärta, var hon ännu samma sköna, samla dam som i S:t Ouen hade väckt Josmo Livingstones beundran. Sjelfva ti. len, alltings besegrare, kunde icke berofva Mary af Melmar den gåtva, som i ungdomen örvärfvat henne så mycken kärlek och som