Aftonbladet – 30 december 1874, sida 3

hos Tvas döttrar omedvetna lilla fäfängan, irnktade för följderna af hans bedragna hopp. Egde hon rätt att omintetgöra baus lycka, att förkasta ett säkert stöd för sig sjelt och för alla sina fosterbarn, blott för Huntleys skull, som kanske hade glömt henne för mänga år sedan? Ketty kunde icke besvara dennå allvarliga fråga, men hon gjorde hvad som under detia förhällande var det visaste — on nedlade beslutsamt sitt hufvud på örnrottet och somnade, öfverlemnande frågans lösning ät tiden och försynen, endast viss på en sak — att hennes afeigt var god. Men då hop följando morgon åter öppnade sina ögon, återkom äfven samma obesvarade fräga för hennes tankar. Gjorde hon rätt uti att gifva afslar på mr Cassilis anbud? Under det Netty uppfyllde sina pligter i den tidiga morgonen, framstod änyo samma fråga sed pinsam envishet för hennes tankar och vi behöfva endast taga dessa pligter i skär skådande för avt fatta frågans vigt Huset tillbörde faster Isabella, som efter doktor Logans död med välvilja emottog sina värnlösa brorsbarn, Den godo fasterns ganska begränsade inkomster voro nätt och jemnt tillräckliga åt henne sjelf och en tjenarinna. bvilka dittills hade varit enda invånare ol den täcka bostaden; Ketty och hennes skydds lingar fingo således lof att lefva på hvad de sjelfva egdo — en ganska litea, men för undransvärdt väl hyudhbafd summa, under stödd af krosbärsboskarna och grönsakssängarna i den lilla träigården, hvilka voro gemensam tillbörighet, Då Ketty kom, frånlemnade fastern till henne allt hushållsbestyr. Ketty hade att laga till tb6et och breda smörglsarna, att tvätta de fina, gamla kopparna, dem fastern aldrig lemnade i en tjenarinnas händer, Så skulle älsta syster till Be att gossarne voro i ordning, med skol