STOCKHOLM den 30 Dec. Om för den svenska industriens lyftande icke erfordrades någonting annat än en rikedom af förslag i detta syfte, så funnes för närvarande god grund till den förhoppning, tt denna industri går en mycket lysande ramtid till mötes. Vi ega nemligen midt ibland oss en institution, som ådagelägger an sällspord fruktsamhet på idger och för: slag, alla trädande ut i veriden under proklamerande af sin mission att verka för den svenska industriens bästa. Det är Svenska slöjdföreningen, som visar sig ijbesittning af denna rikedom på initiativ och som öfverraskar oss med den ena nya planen efter den andra. Vi tro emellertid, att huru tacksam man än må vara för denna stora uppfinningsgåfva och detta rastlösa nit — helst de till en del utvecklas af män, som i och för industriens befrämjande på redan väl bepröfvade vägar åtagit sig uppgifter af den betydenhet, att de skulle ensåmt för sig taga i anspråk vanliga menniskors hela omsorg och verksarshet. om de skola lösas såsom sig bör — så kan det likväl vara skäl att ibland något närmare skärskåda de uppdykande förslagen och icke obetingadt antaga dem 8åsom förträffliga och ändamålsenliga, endast derföre att de framträda med anspråk på att ha till syfte att verka för ett mål, som exer allas deltagande och af alla omfattas med varmt intresse. Det är isynnerhet ett par nyligen inom slöjdföreningen ä bane bragta förslag, hvilka vi anse väl förtjena ett något närmare skärskådande innan de leda till någon vidare påföljd. Vi afse här i första rummet förslaget att från: haudtverksföreningen, som icke längre än till slutet af 1874 fär fortsätta bedrifvandet af sin lotteriaffär, öfverflytta densamma till slöjdföreninger. Detta förslag, som skulle förverkligas genom bildande inom slöjdföreningen af en särskild afdelning under benämning Svenska slöjåföreningens specialsektion för konstindustriens lyftande, går, såsom man fioner af inbjudningen, ut på att upprätta ett slage industriel konstförening, hvars medlemmar skulle mot en viss årlig afgift deltaga i utlottningen af inköpta konstindustriföremål af högre och lägre värden. Det förtjenar anmärkas, att upphofsmännen till detta förslag, hvilka yi antaga icke äro alldeles främmande för det nu här i staden bestående z. k. konstindustri-lotteriet, 1 den utfärdade inbjudningen till det nya lotteriet uttala om det gamla de tänkvärda orden, att mot dess princip med rätta kunde snmärkas, att det för sitt goda ändamål äfven tog en cbemedlad allmänhets vinningslystaad i anspråk. Denna tänkvärda sida af saken har man icke velat taga i betraktande så länge man gång på gång upprepade sina framställningar om förnyad oktroj på det gamla lotteriet; men det är emellertid fägnande att finna densamma nu beaktad. Hvad åter angår den skilnad, som skulle ega rum mellan principerna för det gamla lotteriet och det nya föreslagna, så vilja vi visserligen icke bestrida att en sådan förefinnes, och vi vilja icke hel ler obetingadt underskrifva den åsigten, som förfäktades af en talare vid hamdtverkaremötet förlidem sommar, att konsttöreningarne, efter hvilkas mönster det nya lotteriet skulle inrättas, äro ur moralisk synpunkt lika fördömliga, sow alla andra lotterier. Det må visserligen icke bestridas, att hoppet om vinst väl äfven till någon del ingär bland bovekelsegrunderna hos dam som blifva. medlemmar i en konstförening; men i ganska väsentlig grad hafva dock deras, årsafgifter karakieren af sammaunuskott för ett godt ändaråls befrämjande och dertill kommer, att i allmänhet taget det väl kan anses, att såsom medlemmar ingå endast personsr, som utan afsaknad kunna undvara den penning, med hvilken de sålanda kontribuera till ett ändamål, som anses böra af samhällets bättre lottade medlemmar främjas. Men om vi sälunda medgifva att, för så vidt den tillämnade specialsektionen skulle taga konstföreningarna till mönster för sin verksamhet, en skillnad förefianes mellan principerna för densamrha och för de gamla s. k. konstindustri lotterierna, så tilläta vi osa likväl allvarligen draga i tvifvelsmäl huruvida den ayva lottori-institutionen kan väntas medföra det gagn för industrien, att afseendet derpå bör föranleda till afsteg från den at lagstiftningen antagna gruudsatsen, att Jotterier icke böra vara 1 landet medgifna. Utan afseende på hvad som härvid skulle kunna vara att ur principiel synpunkt in. vända, vilja vi endast erinra derom, att vid det ofvan omnämnda handtverkareeller s. k. industri-idkaremötet, der vederbörande lotteri-ifrare alldeles påtagligen hade påräknatatt åstadkomma en kraftig opinionsyttring till förmån för de redan lifdömda industrilotterierna, visadesigmeningarne bland mötesdeltagarnei hög grad delade med afseende å det gagn, som ästadkommits af nämnda lo terier, hvilka dock, just derigenom att de fått taga en obemedlad allmänhets vinningslystnad i anspråk, kunnat utöva en mera vidsträckt verksamhet än den tillämnade specialsektionen i slöjdföreningen, I betraktande häraf och med minnet af alla de olägenheter, som vållats af det för en lumpen tillfällig vinst gjorda afsteg från den antagna grundsatsen om lotteriers otillåtlighet, aom egde rum då herrar riksgäldsfullmäktige skaffade landet iernvägslotteriet på halsen, tro vi, att de