Aftonbladet – 29 december 1874, sida 3

stödja oss! Det var i måndags han kom och hon är redan döende! Jag har ännu en annan sak att säga. Men stackars Marie talade denua morgon med mig. Jag kunde icke säga mitt barn haru sjuk, huru grufligt sjak hon är — jag, hernes egon mor! Mex hon har väl läst det i våra sorgsna blickar och kanske har denne usling, Pierrot, sagt henne att hennes lif är i fara. Hon talade så till mig deana mor gon: Mamma, vill ingen tala med mig om himmelen? Ack, jag känner into himmelen! Harn skall jag käpna vägen dit? Särcd bud efter engelsmannen — skotten — kan gom jemte Cosmo kom till vårt forna bem. Jag minns hura han telade — han talade om Gu såsom den talar, hvilken älskar Honom. Ingen mera än ban har så talat med mig Sänd bud efter honom, min mor — om han älskar Gud, skall ban nog komma Ack, min vän, kunde jag säga till henne så sjuk som hon var, mitt barn, denne gode monsieur Cameron älskade dig — jag kan inte ännu en gång krossa hans hjerta och bedja honom komma — Nej. jag kunde iste säga det! Jag kan blott skrifva till er, Cosmo. Tala med den gode Cameron -med denne man, som älskar Gud. Ack min vän, ni kan inte föreställa er burn jag nu kän ner mig olycklig öfver att jag är gå okunnig — att jag är en sådan synderska — att jag, som är hernes mor, aldrig har lärt min Marie hvad hom nu önskar veta? Tala vid er vän — säg honom hvad hon har sagt; hon vet icke, arsa barn, hvilka känslor er gång funnos i hans hjerta. Må ban för Guds skull komma hit. flCsmo vågade knappt se på sin vän, medan han lästa brefvet. Cameron höjde upp det, så att det dolde hans ansigte; man kunde blott på darrningen i hans kraftfolla hände: