Aftonbladet – 29 december 1874, sida 3

i frö Maårtbas ögon vara ett antagligt skäl för hans hastiga och oväntade äterkomst, och ej heller kunde ban rätt inse hvad nytta tans närvaro skolle göra madame Roche under denna tia då hon hade sjukaom, kanske död och en obsbaglig måg i huset. Var Pierrot äfven aldrig så dålig, hade han likväl i egonskap at Maries make en större naturlig rätt att vistas der, än hvad Cosmo egde, som blott var Desir6es tillbedjaire och säsom sådan förkastad af madame Roche. Desir6e sjelf bade dezsutom icke genom ett euda ord yttrat en önskan om hans äter komst. Cosmo kände sig på intet vis nöjd med resan, Det syntes vara nästan en nödvändighet att fara direkte till Melmar i stället för att först etanna vid Norlaw, men hvad skulle väl fru Martha säga om ett så eget sätt? Och Huntley samt Patrick, som utan tvifvel äfven vero hemma ra? Hvilket främmande, störande förhållunde hade icke uppstått mellar bröderna! Cosmo började betrakta sina iräkade förhållanden med en viss grad af tröstlösbet. Madame Roches egensisniga godtgörelseplan var honom nu väl bekant; han var beredd på, att ebura hon sökte en lindring i sitt bekymmer genom att skrifva till honom cch bedja om hans stöd och: hjelp, ingalunda deraf följde, att då dessa bekymmer voro förbi, hon skuile erkänna honom som en son, Äg att gifva bonom hennes dotter, eller att hon, medan: ledning af de förhoppningar kon änyo väckt, skulle frångå den fixa idd, som hon en gång uppgjort. Derjemte kunde Cosmo ej, om det ock hade gällt hans lif, bogripa hvad gagn ban genom sin närvaro kunde göra madame Roche, då deremot den tanken, att han vore så nära hemmet utan att resa dit och nian sin mors vetskap vistades på orten, gjorde honom ännu mera bekymmer. Han hade