Aftonbladet – 29 december 1874, sida 3

bservera kvilka våldsamma känslor, som kakade hela hans väsende, Aldrig mera in en enda gång förut hade höglända:en utstått en sådan själsångest och äfven lå var det ieke som nu. Men striden lade ig i hans sinne; den förbyttes ien ödmjuk bör; nu djup suck, com nästan ljöd lik en snyfting, bröt fram öfver hans läppar och han: starka, manliga hjerta fylldes af en oä ig sorg och ömhet. Marie, för hvilken har bortslöst all den kärlek ban någonsia kunde ana för en qvinra — Marie, hvars svagt och bebof af beskydd hade hos denne nan framkallat en längtan att få skydde, värna och leda henne genom lifvet, — Nu var således stunden kommen, då han skulle å utföra det ljafva värf, som i hans första särleksdrömmar hade föresväfvat honom, I sina armar skulle han fö föra henne till len Herren, som han älskade; han var den som skulle få lära den längtande anden var hon kusde fisna de dufvovingar, på vilka hon kunde flyga bädan och finna ro. Stora tårar fyllde hans ögon, men föllo icke, Han satt lärge och såg på onderskritften i brefvet, Mary Roche S:t Martin; or len. glimmade och darraie genom bans tå rar, ön framstodo de klara och tydliga, än föravenno de alldeleg. Då Cosmo sluligen kartade en blick på sin vän, satt ban ännu i samma ställning, stödjande armbågarna på bordet och höällanda brofvet högt för att skymma gilt a.sigta, ; Högländaren vck långsamt och omsorgs: fullt ihop brefvet, syntes tveka ett ögonblick huruvida han skulle behålla eller återlemna det och räckte det slutligen, med en hastig btbörd, till Cosmo. Sädana reliker passa inte för mig, sade han tvert. Så oit du är färdig resa vi