HSIUVURHKUVUR 00 SJ OL. I franska nationalförsamlingens möte åsen. 23 dennes inlemnades följande interpellationsansökan, undertecknad af Leon Say och flere andra framstående republikaner: Vi begära att få interpellera regeringen angäende ået fördrag, som den 25 Oktober detta år blifvit afslutadt mellan staten och der fordua civillistan och som skall verkställas från och med den 1 Januari. 1874 Det beslöts att interpellationen skulle få framställas om en månad: Rörands denna fråga, hvilken varmt diskuteras af alla partier, afgaf arbetsministern Deseilligny samma dag, som -interpellationsansökarm framställdes, i badgetskomiten en förkiaring, i hvilken han sade sig icke vitia bindra församlingen att uadersöka fördraget, ehuru han å andra sidan framhöll, att regeringen ansåg sig ha rättighet att underteckna fördraget, utan att begära församlingens bemyndigande dertill. Den hade iakttagit samma förfaringssätt, som blifvit tiillämpadt med afseende å Loais Prilippes civillista. Ministern tillade, att från anatändighetens synpunkt och alldeles ntam afseende på politiska åsigter vore det nödvändigt att lindra den svåra pokuniära ställUU i hvi rionan befanpno Det tros, att församlingen kommer att godkänna fördraget, oaktadti de samlingar, soma komma att ätergifvas åt kejsarinnan, finnas en mängd föremål, bvilka blifvit tagna från statens musber. Sannolikt vill man icke stöta för hufvudet Mac Mahsn, som undertecknat fördraget. Miniatrarne hafva äfven så till vida bundit händerna på sig, att de lofvat bonapartisterne, ett fördraget skulla bli undertecknadt, om de stenaro vid presiåentvalet ville gifva M:c Mihon sian röster, Erckebiskopen i Nimes och pågra sandra ranska biskopar ha nyligen utfärdat herdabref, i hvilka de på det häftigaste fara un mot italienska och schweiziska regeringarre i avletning af de å r, de vidtagit ms de kerikale, Det berättas, att franska regeringen funrit sig obehagligt börörd af detta uppträdande och ait presidenten Mac Mabon i ett samtal yttrat, att Frankriko visserligen måste bibehålla gin mission såsom den katolska verldens heskyddare, men att ett sädent språk, somi srande prelater förde, icke kan iålas franske fanktionärer och att kultuamisistora innan kort kommer att utfärda ett mycket kategoriskt cirkulär till de franske biskopa ne, Enligt ett telegram fån Paris ankom Bazaine sistlidae lördag den 27 dexnes till ön Sainte Marguerite. I anseende till den uppmärksamhet, rättegången mot och domen öfver Bazaine väckt i kela don civiliserade veriien, torde några underrättelser om denna ö, gom blitvit utsedd tillhascs fögvaringsort, icke vara utan intresse för våra läsare. Ett gammalt, palft förfallet, af barrskog omgifvet fästningaverk på lögsta punkten af ög, med smala fönster och runda skottgluggar, är hans fängelse. Haivet bildar tvenne ioskärningar på kusten af Provence, viken vid Napoule och viken vid Antibes, hvilka skiljas af Cap do la Croisette, En gång har denna udde sträckt nig längt ut i hefvet; men hafsflodens makt har sprängt dess klippmur och binat tig tverre vägar, genom hvilka den, hbvirflanie och skummande, tränzer från den ena viken till den andra. Tyenne långsträckta, bergiga små öar, hvilka ligga framför Cap de la Croisette, äro de enda lemnirgar af den söndersplittrade halfön, som sticka upp öfver hafvet. Man kailar dem Lering, emedan, efter hvad Plinius försäkrar, phocäerne här skola ha dyrkat en keltisk heros, Lero. Man öfverlemnade dam sälunda åt den gamls, keltiske halfgudens beskydd, men invigde derjemte hvardera ön för sig åt ett katolskt helgon, den störra åt den heliga Margaretha den mindre ät den belige Houoratus. Nämnda öar äro utmärkta fortifikationspankter, och Sainte Marguerite utrustades redan af romarne med ett starkt kastell, hvilket innehöll en stor var peremedja och en arsenal, Då romarno längesedan hade lemvat den galliska knstor dirflyttade munkar från gramnön, hvilka b badåg det af den kheligs Honoratos grundlagda klostret (detta skedde i slutet at sjunde århundradet) och befäste Ä rpyo det förfallna romerska kastellet. Ty dc frommo bröderre foro ut för att bekriga saraeererne, såsom krönikan berättar. De fromme och tsppre klosterbröderve lefde sklunda på Sainie Margnerite i pära ett årtusende, bådo med sina rosenkravsar och förde sina svärd, och konungen af Frankrike visste sjelf icke rä ön och föstningen Sainte Moraues. a tillhörde franska. riket. Kardinal Richelieu var den förete, gom bragte klarhet i denna dunkla sak. Han tog ön i besittviog i konungens at Frankrike namn och skickade murkarne till den helige fadren i Rom, Vauba2a befäste på nytt det gamla kasteliet, Detuthärdade sedermera tappert en tvåärig belägring sf spaniorerne, och femtio år senare (1746) kunde de förenade österrikarne, engelamännen och sardinarne endast med mycken svårighet betvinga detsamma. Men allt detta skulle icke ha räddat det lilla kastellet från glömskan, om icke Ludvig XIV förvandlat det till en bastilj i smått. Ett historiskt mysteriam, en af de hemlighetifullasta tilliragelser i den nyare historien, riktade uppmärksamheten på dotta fäste. I öboarnes minne fortlefver derra händelse, Ännu vianr man den resande do fem med galler försedda fövster, bakom hvilka -mannen med jernmasken tillbragte sja år, Genom den mörka granskogen slingrar sig ännu den gänrgstig, som leder ned tull äcn lilia bug-. ten på södra sidan af ön. Fiskrarne, eom bebodde ön, bragte här sina båtar i sökerhet, när storm och eväder dref dem frän AES ENNENTESEKDO VENT TESSAN NGNREERSTE CT Cosmo slet hastigt upp brefvet. Den rodnad, som spänd förbidan framkol!at på hans kind, försvann åter under det att han ifriet