han — han är — beslägtad med dem. Men säg mig, får jag ej meddela Desir6e — jag raenar miss Roche — något om er sjelf? Jag vet att hon ofta talar om er och ännu oftare tänker på er. . Så vidt jag vet, har hon iogenting att göra med oss, svarade Joanna med en viss skärpa i rösten. Farväl; jag har intet vidare att säga er. Dermed skyndade hon förbi Cormo och nedför den halsbrytande branta trappan. Men då hon komrit ett stycke nedät, greps hennes redliga bjerta af sjelfförebråelse; hon vände rig om och såg uppåt på Cosmo med så ärliga och goda ögon, att hennes fula ansigte blef nästan vackert. Jag kan verkligen ejförstå hvarför jag skulle behöfva vara ovän hvarken till er eller till Desir6a. Det var ja icke hennes fel och jag höll så mycketaf henne! Säg henne att jag undervisar i en skola och att jag känner mig mycket lycklig — man påstår till och med att jag är skicklig i måvga ämnen, tillade hon och skrattade, och det fick jag aldrig böra vid Melmar; mamma är friskare än förr och vi ha det så bra fom vi någonsin kunna önska 038, Ni behöfver alldeies icke skratta, Cosmo Livingstone, ty hvart enda ord är sanning! ropade kon, åter vredgad; det må vara, att pappa ibland har gjort hvad som icke varit rätt, men han har alltid varit god emot o3s och ingen skall våga kasta en sten på honom, så länge jag lefver. Ni kan säga Desirge allt detta. Jag vill säga Desir6e att ni höll mycket MX henne; — det skall glädja henne mest att höra. Slöjan, som varit tillbakaslagen öfver Joannas hatt, fälldes nu hastigt föransigiet och hon brast ut i gråt; man kan förmoda att dessa tårar framkallades dels af harm,