tvert och utan några förberedande ord. Jag såg der en person som gjorde förfrågningar angående Melmar — eller egentligen om husets älsta dotter, ty på stället tycktes han aldrig ha varit. Oswald sade honom huru han skulle resa för att komma dit och en hel hop dessutom. Jag vill icke påstå att han deri gjorde rätt; jag vill icke heller säga att han gjorde orätt, men jag underrättar er härom. Mannen var en skurk, det är allt hvad jag vet om honom — gör för öfrigt hvad ni behagar med mina upplysningar. Vänta ett ögorbliek miss Huntley; uppsökte ni Cameron för att säga honom detta? sade Cosmo med verklig välvilja och tacksamhet. Ja, nu är jag miss Huntley, svarade Joanna med ett Halft sarkastiskt leende. Patricia är gift med en officer och borta härifrån. Oswald är i London; min bror har ansedda vänner der. Om jag uppsökte mr Cameron? Nej. Jag var här i eget ärende och träffade honom; er skulle jag kanske uppsökt, men icke honom som ej torde känna dem. Fastän, tillade Joanna med en knyck på hufvudet, det hade väl ej lönat mödan att söka upp er heller. Troligen var mannen en vän till dem — de voro, som jag förmodar, simpelt folk innan de fingo Melmar. Kanske äro de glada öfver att han kommer; men O.wald var så särdeles angelägen om att säga honom hvar de funnos och mannen hade ett så elakt ut-j seende, tillade Joanna tankfulit, att jag 3j ken afhålla mig från den tro, att han kommer att göra dem olyckliga. Jag tackar för er varning. Han kom i sår och jag fruktar detsamma som ni, sade Josmo i en ton af djup oro; men ingen ger här rätt att blanda sig i saken, ty