det skulleså gå. För stt rätt råga måttet 2f hans shelankoli, tänkte han idenna stund till och med.på Ketty Logan — hon, som ändå kabske alla dessa flydda, sju åren hade varit trogen Huntley och nu skulle svikas! Medaq han under dessa tankar med ba stiga och-otkliga steg gick vidare, varseblef han på afstånden person, som ådrog sig bans uppmärksamhet. Gestalten vek af nedåt Canopgate som Cosmo ämnade gå tvers öfver och den unge mannen beslöt att följa efter, eburn dena ryktbara, gamla gata ingalunda är en angeräm promenad under en varm gormmardeg. Han skyndade det oaktadt vidare på den dammiga, beta stenläggningen, trots elaka äunster och obehagliga ljud Bamt en befolkning, långt ifrån angenäm att möta. På trapporna utanför husen stodo qvinnormed smutsiga barn iarmarnaa och voro inbegripna i sqvaller eller gräl med graunqvinnor, Uppe i de många våningar höga fönsterna, — derifrån fordom ädla damer blickade ned på denva gata, den tiden en al de förnämeta, — voro nu trasiga kläder utbängda på stänger till att torkas och på gatan stodo unga flickyr med djerit utseenåe och bytte ord med unga män, hvilkas ansigten buro prägel af utsväfningar och lastbarhet, Med afsky passeride Cosmo förbi dessa samhällets olycksbarn och erinrade sig eå tydligt den gång då ban med sin vän gick samma gata, under den tid d8 både han och Cameron sträfvade för att en gång egva sig ät det pre. sterliga kallet, hvilket åtminstone högländaren, den han nu följde efter, hade blifvit trogen. Den dagen och det samtal de då haft med hvarandra, framstodo så lifligt för Cosmo och det var med en ej ringa grad äf förödmjukelse han jomförde den trogna Herrans tjenares föreakande, allvarliga Väg och