upge män; förotaget hade icke tagit någon synnerligt lysande fart; en hop unga studenter voro de som hads tagit det om hand, och ehuru de möjligen i framtiden kuzde blifva någonting utmärkt, mäktade de unga enillena nu endast frambringa ocesonliga romarer och omogna uppsatser i allvarligare ämnen. Cosmo, som sjelf hade växt ifrån denna period af författareskap, var måhända mera än billigt ofördragsam med deras miestag och ivbilskhet, och i tysthet förbannade han sitt hårda öde att nödgas läsa denna emörja och kände sig allt mera öfvertygad om att litteraturen icke var bana egentliga kallelse i lifvet, Hvad som höll honom bunden vid den plats han innehade, var tanken på Desiree. Nu knego han dock hvar vecka rega till Norlaw och då få träffa den ban älskade. Dessutom --.hade det gällt haus lif, skulle Cosmo icke kunnat säga hvad han ämnade företaga sig för sin framtid, om ej att stanpa på mr Todhunters byrk och genom flit och outtröttlig ihärdighet en gång derstäER till heder och värdighet al komanjon. P Sedan Cormo emellertid nu, så länge han förmådde, hade uthärdat vid sitt arbete i det lilla tysta och varma rummet, der mr Todbunter, gom vauligt, var sysselsatt med klistret och papperssaxen, slängde han ursinnig en oläsbar berättelse i papperskor gen, rusade upp och tog sin katt, Hans principal kastado en förvånad blick på bon20m, Hvad? — redan trött? Äro de så förskräckligt elävdiga?frögade den beskedliga mr Todhunter och dervid lät han det bero, då hans unga medhjelpare med en nick öch en axelryckning obesväradt gick sina förde, Fgaren al 4uld Reekie Magazine var