visade henne rätt förtroende, men hennes kärleksfalla hjerta kunde icke motstå tldsto sonens öppna, ärliga väsende. Denna gin bekännelse gjorde hon brädskande och med ett visat uttryck af .gensträfvig beslutsambet, torkade hastigt bort några ovälkomna tårar ur ögonvrån och höjde nästa ögonblick hufvudet med all den henne egna energi, färdig avt, ifall Huntley drog den ringaste fördel af hennes bekännelse, till det yttersta förfäkta sina moderliga rättigheter, Men Huntley var klok. Vi ha ej med ett enda ord talats vid, sade han hastigt; men emedan ni frågar mig, min mor, sö vill Jag säga er att min första tanke är att få se Ketty. Deita var hela samtalet härom och kvar ken mor tiler sou bade något vidare att tillägga. Ketty Logan hade varit borta från Kirkbride mellan fyra och fem år; under denna tid hade fru Martba sett henne cpdast en gåvg och icke ett skriftligt ord hade: vexlats mellan Ketty osh Huntley; Det kunde således lätt hända att den kära barndomsvännen endast tänkte på honom med åen lugna vänskap som han alls iche önskade sig. Det är väl sannt att fra Martha icke hade glömt Kettys ögon och hela uttrycket i hennes ansigte under ett samtal dem emellan en afton för länge sedan, då ett stumt metgifvande af den kärlek som fanns i bådas bjertan gaf Ketty Logan ett ej ringa insteg i fra Marthas tillgitvenbet, men dente yppade intet derom för Huntley. Det tillkommer inte mig att göra, sade hon tili sig sjelf, sedan de återkommit hem till Norlaw. Nej, har hon ännu min Huntley i sitt minne — och hvem skulle väl kunna glömma honom? — så eger inte jag rätt alt taga orden ur Kottys mun, Han