Aftonbladet – 27 december 1873, sida 2

LAIRDEN AF NORLAW ., Mrs Oliphant. På bordet fanns blott den stora, tunga familj; bibeln hopslagen och blomstervasen, full af friska, ljufligt doftande Junirosor, och den djipa, af intet störda sabbatshvilan lade sig — icze helande och försonande men blytungt, liksom hade den varit ett positivt och verk; ligt väsende, öfver hans själ. Ju mera han tinkte derpå, desto mera tycktes honom den fransyska familjen vid Melmar med sina in fall, sin känsloförhäfning och sina romane ska planer, stå i en disharmonisk strid mot tiden och landets seder och bruk. Den unge mannen kände gig bittert missnöjd med madame Roche och hennes besynnerliga, envisa plan, samt derjemte villrädig hurna han skulle hehandla densamma. Cosmo hade en, för poetiska sinnen icke ovanlig, ytterlig grannlagenbet rörande sin älskades heder och karakter, Han kände att han icke kunde lida att Desir6e, trotsande sin mors vilja, blef hans maka; han uthärdade ej den tanken att hon så kunde handia, men på samma gång kände han sig ej kunna lefva henne förutan. Med sinnet slitet mellan två så starka intryck, satt han hela förmiddagon, med blickarna, drömmande fästade än på rosorna, än på bibeln, undrande, otålig och öfver all måtta längtande att få visshet hvad Desirbe tänkte besluta. Men hela den långa, tysta söndagen förgick utan att hans ovisshet blef skiograd, Han öfvervar de oundvikliga mältidstin. marna, han visste sjel icke rätt huru; han svarade eller svarade tioke på sin mors tilltal, hvilka han lyckligtvis knappt märkte, och snarare voro gagda om, än till honom, Efter middagen vandrade han ut, långs Tyzes 4) Så A; Bs n:r 218—225, 227—231, 282—927, 280-—254, 256—272274—283, 286, 287, 289, 291, 292, 296 (A), 297 (A) och 299,