Aftonbladet – 27 december 1873, sida 2

stränder, till Delpie, men utan att der träffa någon och måste slutligen ehuru med harm och qval i hjertat finna sig 1 sitt öde att gå till hvila. Nästa morgon var han tvungen att återresa till Edinburgh och lemna sin bror ensam herre af stridsfältet, denne bror, åt hvilken madame Roche ämnade skänka Desirbe som en ersättning för hvad han förlorat. -Cosmo hade i denna stund alldeles glömt Ketty Logan; detta var icke heller att undra på, då han kpappt mindes någonting alls, utom sin olyckliga kärlek; dessutom kunde han, med kärlekens blinda beundran för det älskade föremålet ej tänka sig som möjligt att icke hvarje man i hela verlden skulle varit färdig att bryta en lans med honom för ett sådant pris som Dasir6e Roche de 8:t Martin. Medan Cosmo sömnlös kastade sig afoch an isin bädd den ljusa sommarnatten, tänkte han på sitt olycksöde att, då morgonen kom, nödgas återvända till mr Todhunters byrå der genomläsa och granska en mängd eländiga romaner, kritiska uppsatser, korrespondensartiklar och himlen vete allt hvad, som hörde till redaktörskapet af Auld Reekie Ma gazine, Cosmo hade hittills föga känt sig bunden af ordet måste; följaktligen fann han det Bittert att lyds; saken var den, att den unge mannen redan förut hade börjat känna sig trött vid sin nuvarande sysselsättning. Han hade hunnit några steg längre i lifvet, än till ungdomens lätthet att skrifva ihop rim och började rent ut sagdt, skämmas litet för sina ungdomliga knäppar på lyran. Han började misstänka attlitteraturen ändå icke vore hans sanna kallelse och i denna stund skulle han vida hellre velat sköta en mnurarslef eller följt plogen, än begifvit sig till den litterära byrån i Edinburgh. Han steg derför upp vid ytterligt dåligt lynne, färdig att söka gräl med hvilken som helst som motsade honom och med känslor för Huntley, snarare en fiendes, än en broders, Cosmo hade just stigit upp från frokost bordet, då Marget kom in och lemnadeho nom ett bref, Cosmo hade ej annat val, än