TaLUICH Bal CU PUKaLRMalalt KUVUNNaA VI Jur tiden. Hatet är det enda som återstår honom. Han är för öfrigt utpantad, utsliten, tillintetgjord, och det är först, när faktorn kommer och anmäler, ast nu går omöjligt något mer af litteratur i i bladet, soml han åter börjar hoppas att kunna återvända j. till menskligheter. Då är martyrskapet: slatadt, Om någon tid har han kanske glömt sina Vedermador och börjar åter älska litteraturen — den oförsigtige. Bokanmälningarne, julmarknaden på Stortorget, trävgsela på Westerlånggatan och köplusten vid Drottninggatan äro ej de enda föregångarne till julen. Bland dessa räknag äfven svenska akademiens dragningsdag — nej, svenska akademiens högtidsdag och konstföreningens dragningsdag. Om den förre hafva tidningarne redan sagt allt hvad sägas kan. Konstföreningens dragningsdag har, så vidt vi veta, ännu icke fannit sin skildrare, och likväl är äfven den en högtidsdag, Några dagar förut har sista inköpet för året egt rum. Hvar enda en som kan hålla i en pensel har till det inköpet utfört ett konstverk och skickat upp det i föreninger. Entre libre! Vakthafvanden Andersson utöfvar icke någon censur vid ingången, utan låter den ena duken efter den andra passera, stora och små taflor om hvarandra, goda och dåliga, dyra och billiga, Mycket välkomna, hela sällskapet ! säger hr Anderssov. Föreningens konservator ser deremot icke så lugn ut. Hvär i herrans namn skola vi göra af allt detta ?utropar den bekymrade konservatorn och börjar kalzylera i qvadratfot och svettas i kubikstängor. En och annan produsent följer sjelf med för att se till att produkten blir väl place: rad. De flesta äro naturligtvis landsskapare, ty det är tidens riktning. Det är alldeles för mycket landskap, förklarar en figurant, en som hunnit med ett litet studiehufvud och är angelägen om att få sitt hufvud fördelaktigt uppsatt. Landskaparne äro af helt annan åsigt, allesamman — med ett enda undantag. Det är en af dem sjelfva, som tycker att konstföreningen köper alldeles för mycket landskap. När kom han till den äsigten? Det kunna vi naturligtvis icke veta, men hvad vi veta är att han icke kom sig för att nttala sin mening förr än han sjelf fått sälja sina taflor till föreningen. Då först uppträdde han emot inköp af landskap, men det är ju förklarligt, iy icke kan man tänka på allt på förhand. Det var när Han såg sin sista tafla köpt, som han faun att det vore all: deles för mycket landskap. Emellertid blir föreningens lokal snart fyld med konstverk, och så kommer inköpsnämndel och gör sitt erval. Arma nämnd, dst hvilar ett tängt ansvär på dina skuldror. På ena sidan har du konstnärerna Gch på defi andra dina principaler, föreningsmedlemmarne. Hurt kurna göra alla till nöjes? Det lyckas naturligtvis ej NeDer. Begge parterna blifva missnöjda. Från begge Häll höras knot och fördömelse. Men det är väl med den nämnden, som med så många andra kollektiva pergonligheter: det gär temligen lätt ätt bära ansvaret, då man ej är ensam och man, i fall det kniper, kän krypa bakom kamraterna. Se t. ex. på drätselnämnden! Icke har den myndigheten grämt sig till döds, fastän så många pilar, kastspjut och andra projektiler, till och med hela fyllningen i Nybroviken kastäts emet nämndens panna, De inköpta taflorna — några andra konstverk förekomma högst sällan — hängas efter samvete. De icke inköpta gå vanligtvis till de refuserades salong, som lär vara någonstädes på Blasieholmen. Och så inträffar dragningsdagen. Konstföreningens stora bord har flyttats från sessionsrummet till stora salen, midt för Margareta Lejon: hufvuds dödsbädd, en icke inköpt, men permanent utställningsseen. Vid bordet sitta konservatorn och andra protokollsförande. Det ser mycket högtidligt ut. Framför bordets norra ända ser man ettstorartadt lyckohjul, fullproppadt med vinster och niter, af hvilka de senare äro några flere än de förra. Föreningens ordförande ställer sigl. sjelf vid hjulet och börjar vefva. Något barnhusbarn anser föreningen sig icke behöfva. Ledamöternas namn uppropas i den alfabetiska ordning, som förut blifvit genom särskild lottning bestämd. De flesta äro naturligtvis icke närvarande, men ganska många hafva likväl infunnit sig. Vefningen följes med spänd uppmärksamhet. Understundom rusar en ledamot, hvars namn ropats, fram och griper in i lyckans rullande helgedom, Nit, och ledamoten drager sig förargad tillbaka. Vinst, och glädjen förklarar hans anlete. Allt flere herrar och damer infinna sig. Det blir en mötesplats för le beau monde. Man har kanske icke ännu sina julklappar iordning, men man måste offra en stund för att skaffal sig ett konstverk, och man tränger sig omkring lyckohjalet, liksom omkring ruletten vid någon at Tysklands spelande helsokällor, så länge dessa ännu voro spelande, eller nu mera i den urgamla Grimaldiska dyna-P stiens förtjusande residens. Man blir pas-)? sionerad, till och med het kanske, men man förstår att beherrska sig och derförlr småler man, äfven när ens eget namn åt-l) följts af ett förargligt nit; men manj3 smäler naturligtvis ännu mer, till och med storskrattar ej så sällan, då ens vänner dela samma öde. Och under allt detta står ödets gud, ordföranden, lika orubblig och vefvar, och ödets undergud, den officielle utpetaren, tröttovar icke att ur hylsorna petalq fram den ena lappen efter den andra. Nor-)fö ska fjordar, svenska månsken, skånska bön-e der, neapolitanska utsigter, kor och får Y skärmytslingar, mulna qvällar, italienska p flickungar, stockhoimegator i regnväder ochli mycket mera flyga fram ur lyckohjulet. Men, hviskar en af de närvarande S konstnärerne, den stackars X, har ickelh blifvit af med sin tefla, och det var likvälj! hans enda förhoppning till julen. Skola vi inte hjelpa honom med att få en liten extraly lottning i gäng ? 5 Jo, visst! Alla de närvarande äro medll! om den saken. Konstnärerne, de der af-! undsamme krabaterne, som när tillfälle gifves äro färdiga att sluka hvarandra med hulll, och hår, med duk och pallett och alla färg-9 tuberne, äro de ifrigaste, när det gäller attlZ hjelpa en kamrat, som är i behof, och snart : C b Sm 00 jr Jr rr rr Dr fö Jr fuga 2 Mek oo — Jr I RR FD je Jr IV vs OL -—-— m3MO MrH! ARA I -LRSE Ö är X:s tafla stäld på aktier och hans förboppning till julen har icke kommit på skam. Emellertid skrider högtiden vid lyckok hjulet till slutet. Den ena alfabetiska ge-r nerationen efter den andra har vandrat 22-f nom detta ständigt rullande bjul. Någr I7 och sjutio föreningsmedlemmar jubla, och detlP är blott de öfrige tretton eller fjorton hunq ira, som klaga öfver sin otur. Många bland , dem svärja på att aldrig mer tillhöra konstföreningen, hvilken ed lyckligtvis brytes straxt på nyåret — till lycka för konstnärer, som ej äro nog rika att måla endast för lite nöjes skull, men kanske äfven till lycka för menedaren, ty det är ju icke sagdt, att oturen skall räcka i oändlighet, och i hvad fall som helst har man som medlem af konstföreningen ett helt år af de gladaste förhoppningar. : ÅHÅlan nn är inlon Inna Anh Inmeon ham 432 Dr ORKA O JA HH Tra