Den förflutna veckan gjorde o2s en stor tjenst, ty hon förde oss så nära jul, att vi nu äro framme vid målet, och det är dock det gladaste på hela Bret. Det finnes visserligen de som ärojulens martyrer; som träla och släpa allt värre och värre, ju närmare julen nalkas och som derför ej skulle hafva särdeles stor anledning att prisa hvad andra menniskor glädja sig åt, men äfven de måste vara nöjda med julens ankomst, kanske nöjdare än alla andra, ty då är deras martyrskap till ända. Man har ofta beklagat dem som ansträngt sig med alla de mångfaldiga artiklar, passande till julklapp, som skola vara färdiga på denna tid af året, och man har skildrat den fattiga sömmerskans sömnlösa nätter, handtverkarens brådska dag och natt, bodhandlarens jädtande för julhandeln och kanske icke minst de ansträngningar, som göras af familjernas egna, qvinliga medlemmar för att hinna broderierna, virkningarne, tapisserierna och allt annat oundgängligt i julklappsväg färdigt innan den vigtiga stunden är inne. Men det gifves äfven andra martyrer. Se till exempel på den der utmagrade mannen med det bleka anletet och den skumma blicken! Under de senare veckorna har han icke sofvit kanske sju timmar inalles; ban har ej haft tid att-taga någon föda; frisk luftihar ban alldeles nödgats umbära; kroppsrörelse har han ej vetat af; han har ej fått tillfälle att lifvas af andra menniskors sällskap; med ett ord, hvad som uppehåller andras mod och arbetskraft har varit honom förnekadt. Man har nödgats hålla sig instängd bland högar, nej, pyramider, alper, Himalayaberg af böcker. Och dessa böcker skulle han på ett par veckor genomläsa, begrunda bedöma och gkildra för en köplysten allmänhet, på det denna må veta hvilka snilleverk, som företrädesvis passa till julklapp. Det har varit barnböcker, ungdomsböcker, böcker för den stadgade åldern, för föräldrar, fastrar och kusiner, ekonomiska och gastronomiska böcker, böcker med rim och utan rim, med reson och utan reson, stora böcker och små