Jafgifvas. Sedan ordföranden hemstält, huruvida Ide närvarande vore böjda att för ändamålets be. Ifrämjande teckna sig för ett belopp af 9 rdr 29 -löre pr tunland och denna hemstallan enhälligt bifallits, beslöts, att teckningslistor skulle kringsändas till öfrige strandegare. LITTERATUR-TIDNING. q Innehåll: Perraults sagor med teckningar af , Gustave Dore. Arrhenius, Leandtbrukskalender. — Litteraturoch konstnotiser. I Charles Perraults Sagor med teckningar af i Gustave Dor6. Öfversättning, utgifven af Julius Humble. (Stockholm 1873. i Girons förlag.) . I Redan i vårt lördagsnummer fäste vi våra läsares uppmärksamhet på denna både till linnehåll och utstyrsel präktiga bok, hvilken utan tvifvel är en af da värdefullaste af de mårga, som utbjudas tili försäljning i den Inu som bäst pågående literära julmarknadon. Vi skola i dag egna henne ytterligare några ord, men beklaga, att utrymmet icke heller nu tillåter enfösk utförlig anmälan, som det betydelserna arbetet förtjenar, Charles Perranlt — säger utgifvaren — är en af de sällsynte författare, som lyckats skrilva en bok, hvilken aldrig upphört att läsas. Med La Fontaine delar han äran att vara ungas och gamlas vän, och få författarenamn äro i hans fädernesland mera kända och älskade än hans. Utgifvaren lemnar derefter en i korthet, men med reda och klarhet utförd teckning af den origi nelle, frisinnade och ryktbare fransmannens lefnad och verksamhet, uppehåller sig särskildt vid hans lifs störata bedrift, sago boken, och redogör för dennas literära betydelse. Läsaren skall deraf sjelf finna hvad för en stor rol dezsa sagor utfört, särskildt i Perraults eget fädernesland. ..Hvad kan då vara grunden till, att dessa enkla berättelser ästadkommo en så kraftig verkan, och hvad skäl har efterveriden att sätta Perraults namn i en så hög klass uti den vittra rangordningen? Perrault har ja icke författat mer än på sin höjd en af dessa frejdade sagor, Riquet med tofsen, och deuna är, såsom utgifvaren riktigt anmärker, de öfriga betydligt underlägren. De öfriga äro från början helt enkelt — barnkammarhistorier. Orsakerna till det ena så väl som det andra ligga dock ej djupt. Det är dessa sagors äkta paiva och i bästa meming rent barnsliga, från allt pjunk och flärd och tillgjordbet fria innehåll samt den lättfattliga och okonstlade framställningen, som beredt dem en så oerhörd framgång. I all sin enkelhet tillfredsställa de skönhetslärans kraf ntan att såra barnasinsets fina sinne för rätt och sanning. Man träffar här inga länga för barnens känsla och fantasi störands moralpredikningar, men i sjelfva berättelserna skipas en oblidkelig rättvisa mellan den gode och den elake; den förtryckte; den ringaktade och den öfvermodige, den högfärdige. Som Leontes iKungarne på Salamis vilja goda barn hvarje dag ss offer på rättvisans altare, och de äro för oss vuxna goda läromästara i det afseendet. De hafva ock på vidt skilda håll fällt sin rättvisa och enstämmiga dom öfver Perraults sagor. — Af de hör antydda skälen är det ock, som de så fullständigt upptagits i och införlitvats med andra nationers bokskatter, att man sturdom rent af glömt bort deras främmande ursprung. Perraaults ovanskliga förtjanet är jdet att, midt i en förbildad och antikförgu dande tid, hafva insett sådana dikters värde samt att hafva berättat dem så, att de änan alla bildade land med förtjusning läsas at ung och gammal. Perrault lefde i en tid, då det af alla behörigen godkända snillen och smakdomare ansägs för höjden af ga lenskap och skamlöshet att någonting, enligt deras förmenande, så lampet som några barnkammarhistorier skulle få nämnas på samma dag sem de klassiska och derför naturligt vis oupphinneliga mönstren. Det är saunt att Perrault i sagoberättandets avåra konst är öfverträffad af Grimm och ännu mer at Asbjörnsen och Moe, men så lefde han också för två hundra är sedan och utan föregån gare, Men hans eget snille och hans äkta barnasinne samt det redan då till smidighet och behag utbildade franska språket hulpo hogpom att föra sin sak igenom. Vår literatur är fortfarande i stort behof af just sådana uppfriskande och för skönhetssinnet uppfostrande arbeten som det föreliggande. Här i landet har man ännu ej riktigt lärt sig att låta barnen hemta estetisk näring af den poesiens kraftiga modersmjölk. som innehålles i folkdikten. Och likväl har historien,lärt, att hvarje vitter reformation, som förtjenar detta namn, stått i förbindelse med en återgång till det folkliga, d. v. 8. enkla, okonstlade, natursanna. Det sköna bor i det enkla. Ötversättningen är, så vidt vi kunna förstå, utförd med stor noggrannhet och fint språksinne. Särskildt bör nämnas att det svenska språket är vårdadt med mycken omsorg. I våra dagar äro de blott alltför få, som inse hvilken förslöande inverkan ett i logiskt, grammatiskt och lexikaliskt afseende vanvårdadt språk har, isynnerhet på ung domen. Så mycket mer glädjande är det att se så vackra yttringar af vaksamhet. Anmälaren bör tillägga, att han icke anser utgifvarens åsigter i nyssnämnda afseen den i allo fullgiltiga. Vi erkänna vidare, att vi funnit ställen i öfversättningen, hvilka kunnat ktergifvas trognare och bättre ). En sakkunnig, som vill nagelfara mycket strängt, skall mähända säga, att t. ex inter: punktionen kunnat göras ännu noggrannare, ehuru arbetet äfven i detta afseende är särdeles förtjenstfullt. Ingen skalllikvälneka, att denna svenska upplaga af Perraults sagor är ett synnerligen utmärkt arbete. För vår del djerfvas vi påstå, att man i hela detta års jullitteratur förgäfves skall söka jen bok, der vårt modersmåls kraf äro bättre tillgodosedda. Förläggaren, som velat bjuda på en verklig praktupplaga — hvari han ock fullständigt lyckats — har beredt sig tillfälle att pryda densamma med Dor6s teckningar, de präktigaste bilder, som ännu prydt en sa. gobok. Om dessa bilder hvarken kunna eller behöfva vi mycket orda. Oss synes, som om en och annan af dessa teckningar ej fullt motsvarade den text de vilja belysa, ä!vensom att i afseende på utförandet icke ala äro lika förträffliga. De allra flesta j 2, Troligen af rent typografiska skäl: för att kunna sätta stora och vackra initialbokstäfver i början af alla sagorna och derför att ett tillräckligt antal sådana af bokstafven D ej fanns att tillgå, har utgifvaren på några ställen nödgats ändra ordställningen, hvarigenom denna fått en för sagostilen främmande form. Tumme-lit-n börjas sålunda med: En gång var det en torpare.; i Riquet med tofsen heter det: För mycket länge sedan var det en gång ran Avwnttning, AA an funna gav 424 2