Aftonbladet – 24 december 1873, sida 2

vitna det — jag kan inte göra det! Jag kan 6 gå och se att han tar lifvet at Ma rie. Mamma! mamma! kan du vara så grym? Men jag kan inte tala mera — jag är uppretad — förtviflad! Jag går nu upp till Marie och vårdar henne och blir åter lugn. Men kommer Pierrot, då stannar stackars Desir6e inte längre! — du vet att jag menar hvad jag säger, mamma ! Och under det Desir6e sade detta, gick hor allt emellanåt dröjande och utbristande i ett nytt utrop, till dörren; genom hvilken hon slutligen försvann, efter att der ytterligare med passionerad häftighet ha förkunnat sitt bestämda beslut. Madame Roche stod stilla och såg efter henne. Moderns ansigte uttryckte stor bedröfvelse, men likväl icke den djupa smärta som hennes dotters halft trotsiga förklaring borde framkallat. Hon blef ej sårad af hvad Desir6e yttrade, men vände sig med en suck till Cozmo, som stod der icke fullt nöjd — vi måste erkänna det — med gin trolofvades uppförande. Stackars barn! hon tar det häftigt!sade madame Roche, och hon har verkligen rätt — det förhåller sig så som hon säger; men, min vän, hvad kan jag göra? Marie älskar honom. Kanske skulle hans härvaro återgifva henne helsan. Desir6e säger att ban skall krossa hennes hjerta, sade Cosmo, som kände sig uppfordrad att försvara sitt eget hjertas herrskarinna om han också icke fullkomligt gillade henne. Ja, svarade madame Roche, jag är öfvertygad om detsamma, ifall han inte är mycket förändrad; — skulle jag inte veta let? Men — ack, min vän, ni är sjelf ung och häftig och så är äfven Desiree, Säg mig då — skullo ni ej hellre vilja ha er ;nskan uppfyld och förenas med den ni äl