Aftonbladet – 23 december 1873, sida 2

Riättegångsoch polissaker. Anklatyelse för bedräglig konkurs. Vid råd husrättens andra afdelning fortsattes i går i när varo af allmänna åklagaren, stadsfiskalen Ceder borg, och målseganden Thamstens ombud, fa briksidkaren Alfred Sjöberg, ransakningen med för bedrägligt förfarande mot sina borgenärei tilltalade f. d. husegaren Carl Strömbom, hvilken var personligen tillstädes vid rätten. Efter protokollsjusteringen inlemnade Strömbom en skriftlig förklaring, afsedd att helt och hållet -klarera saken och affattad isju särskilda ed afhandlande droskan, hästen, de begge astigheterna Löfstafors och Albano, gångkläderna, lösegendomen och uret. Den vidlyftiga ngr 0 var åtföljd af åtskilliga bilagor, såsom gåfvooch köpebref m. m., hvilka alla åsyftade att visa, att kärandens påståenden vore ogrundade och att ingenting af ofvan nämnda egendom tillhörde konkursmassan, utan att alltsammans vore hustru Strömboms tillhörighet. Sjöberg bestred emellertid allt afseende å de af svaranden företedda handlingar, under förmenande, att ingenting hindrade, att de transaktioner, genom hvilka eganderätten blifvit öfverlåten på Hustru Strömbom, verkstälts genom mannens penningar. En mängd vitnen hade af käranden till detta rättegångstillfälle blifvit inkallade, men af dessa hade flere uteblifvit. De som iakttagit inställelse fingo aflägga vitneseden och blefvo derefter hörda. Slagtaren Johan Jansson var den första i ordningen, som fick afgifva sin berättelse. Af honom hade Strömbom för omkring fyra år sedan mot en droska och 100 rdr i mellangift tillbytt sig den häst, som han eller hans hustru ännu innehar. För öfrigt visste Jansson ingenting och ville hafva 20 rdr i vitnesersättning. Då rätten mot kärandens bestridande icke kunde tillerkänna honom mer än hälften af denna summa, utbrast han: Men då vill jag ha dem med detsamma-, hvarpå ordföranden förklarade, att rådhusrätten ej vore något exekutionsverk. Grundläggaren L. J. Gustafsson hade på Strömboms anmodan för omkring tre år tillbaka verkstält åtskilliga arbeten vid Albano och i liqvid derför af denne erhållit en revers på 6 å 700 rdr. Bokhållaren P. J. Wahlström och landtbrukaren G. Hjort skulle höras, huruvida icke bland de möbler, som nu funnos vid Albano och som enligt mannen Strömboms uppgift vore hustruns egendom, funnes åtskilligt, som tillhört det Petersenska möblemanget, hvilket Strömbom på grund af en lösöreköpsafhandling satt sig i besittning af. Wahlström hade ingenting annat att berätta, än att vinhandlaren Petersens i bref till honom beklagat sig öfver, att Strömbom tagit ifrån honom alla hans tillgångar, men Hjort intygade, att han bland möblerna på Albano sett åtskilliga, som han tyckte sig känna igen såsom förut tillhörande Petersens. — Här radshöfdingen P. H. Wendtland kände ej till transaktionerna angående köpet af egendomen Löfstafors i Vermland annat sätt, än att den förre egaren, landtbrukaren Eriksson, infunnit sig hos honom och beklagat sig öfver, att han erhållit värdelösa säkerhetshandlingar för köpeskillingen, samt sedermera omnämnt, att dessa handlingar blifvit utbytta mot kontraktet angående stenkolsfyndigheter i Skåne, Något vidare förekom icke, med undantag af åtskilliga kontroverser parterna emellan, än att Sjöberg förnyade sitt förra yrkande om Strömboms inmanande i allmänt häkte, hvilket yrkande i sin ordning gaf denne anledning af gifva antydan om, att kärandens ombud blefve oförskämdare med hvarje rättegångstillfälle. Häktningsyrkandet kunde emellertid icke heller denna gången bifallas af rätten, och målet u; a D. B, — Förre lusegaren Strömbom och stenkolskontrakten. Som vi i förbigående i ett referat för en tid sedan angående förre husegaren Carl Strömbom anmärkte, hade denne inköpt eller låtit inköpa egendomen Löfstafors i Vermland af landtbrukaren Eriksson, men såsom liqvid lemnat endast värdelösa papper. Då häraf rättegång uppstod, öfverlemnade Strömbom såsom gle åtskilliga kontrakt till stenkolsfyndigheter i Skåne. Dessa befunnos emellertid sedan egentligen tillhöra löjtnant Alfred Almberg, hvars affärer, åtminstone hvad gälde stenkolsfyndigheter, Strömbom på ett eller annat sätt fått det förtzoendet att sköta. Löjtnant Almberg instämde nu Strömbom till rådhusrätten för att återfå sin egendom. Rådhusrätten ogillade — af orsaker, som ej här är rum att upprepa — käromålet, Målet fullföljdes i hofrätten. år föll dess utslag, enligt hvilket Strömbom dömdes att för trolöst förhållande i sitt sysslomannaskap böta 500 rdr samt att godtgöra löjtnant Almberg för bans rättegångskostnader med 384 rdr 25 nå (D. NN. — KEnifskäring. En afton i förra veckan passerade vid Yngshyttan ett dåd af den beskaffenhet, att fa SER aa tillvaratogs, inforslades till staden och inmanades i häkte. Himdelsen omtalas på följande sätt: Grufarbetaren Halt hade sedan någon tid fått i sitt bufvud att neåskjuta handlanden och disponenten för någon SET NINTNr hr Billman i Yngshyttar., hos vilken H. arbetat och föregifvit sig blifvi ringa aflönad för sitt arbete. Flera qvällar hr.ue han i sin onda afsigt passat tillfälle att åtkomme br