Aftonbladet – 23 december 1873, sida 2

hvarpa de äro uppfattade och berättade. Musikpressen: Julskörden af romanser, sånger och visor m. m. är detta år icka så riklig, som när. mast föregående, då vi icke gerna bland nyheter, och på inga vilkor bland nytt till julen, kunna räkna, vare sig de senaste två häftena af Adolf Lindblads Aftonstunder i hemmet eller andra häftet af Digte og Sange af B. Björnson, satta i musik:af August Söderman. Vi kunna dock ej uraktlåta att med nägra ord påminna om desea 2 berömda musikaliska diktverk, af hvilka det förstnämnda genom fosterländsk anda, ädelt känsloinnehåll samt fulländadt formskön stil representerar en, så att säga, klassisk svensk romantik — medan det senare genialiskt och kraftigt betecknar den ståndpunkt, hvartill en yngre skolas koryf6er för närvarande hunnit i sin uppfattning och utdaning af den nationella sångkompositionen, samt erbjuder några ysnnerligen betydande lifsyttringar från det sistaj skedet af densammas utveckling. Särskildt erinra vi om Ingrid Sletten och Den hvide, röde Rose såsom profstycken af verkligt tjusande stämningslyrik cch derför mfhända värda att anses vara det bästa, Aug. Söderman i denna genre producerat, I Prinsessen har han gifvit en ny, onekligen intressant tolkning af ett ämne, som emellertid redan förut blifvit (af Kjerulf) mästerligt behandladt. Den produktive och omtyckte tonsättaren John Jacobsson har utgifvit två häften sånger, af hvilka det ena (opus 19) innehåller tskilligt af friskt och anslående behag samt obestridligen intygar ett framåtskridande. Såväl Den förändrade som Kjerligheds Vise intaga genom melodisk fägring. Mindre lycklig tyckes oss kompositören i sin uppfattning af Wilh. von Brauns humoristiska qväden. — Tvenne sånger för basröst af C. J. Lewerth uppenbara föga ingifvelse eller originalitet, men god musikalisk bildning, och bland de tre visor, som H. Grevillius egnat fröken S:gne Hebbe, röjer den sista (April-narri) frisk stämning och ej alldeles vånlig stil. Vi kunna på förhand lyckönska den till en lika fördelaktig presentation, som den, hvilken föranledt utgifvandet at E. Lassens lilla romans: Det var en dröm, Denna skära och innerliga tondikt sjöngs af fröken O. Falkman på hennes konsert och vann derigenom synpnerlig popularitet. Bland samlingar af vokalmusik utmärker sig i hög grad Nytt Album för Sång, 3 häften utg. af Abraham Lundquist. Hvemhelst, som redigerat detta företag, har derigenom gifvit prof på mångsidighet och god urskilning, hvarom redan de på titelbladet uppräknade stora namnen bära vitne. Jemte Gluck, Beethoven, Cherubini, Weber, Mendelssohn, m. fl. mästare af första ordningen, finner man några nordiska kompositörer särdeles lyckligt representerade, såsom N. W. Gade genom en Kavatina ur Comala, Ivar Hallström genom den utmärkt vackra romansen Dagsländan, Grieg genom sitt mästerstycke Margarethes Vuggesang. Om ett par italienska nummer saklöst kunnat uteslutas, hindrar detta oss ej att erkänna samlingens estetiska värde och äfven ur praktisk synpunkt är den ändamålsenlig, då den erbjuder ämnen åt snart sagdt hvarje. sångröst. Endast den djupa basen skulle i detta afseende kunna anföra klagomål, men så har också denna stämma genom Bassångarens repertoire, en annan på samma förlag utgifven gamling arier och sånger af de yppersta mästare, blifvit särskildt och rikligen tillgodosedd. Pianolitteraturen har frikostigt riktåts genom L. Normans Nya Albumblad, en samling små tonstycken, hvilka lika mästerligt affattade som oemotståndligt stämningsfulla, imponera såsom lefvande prof på hvad man menar med storbet i det lilla. Ehuru deras hela faktur vitnar om en lärd och fantasirik tonskald, ställa!de icke stora fordringar på den utförandes tekniska färdighet och det gör oss nästan ondt att så är, ty helt visst komma de att grymt marteras af mången, som älskar, men icke förstår dem. Får man i dem se ett löfte. att kompositören sjelf skulle vilja offentligen gifva dem deras rätta tolkning, så blifva de dubbelt kärkomna. Det har yttrats, att dessa styckens stil är tysk, Vi tro, att den, som skrifvit dem, har verkat nog stort och sjelfständigt att hans stil, beundrad eller tadlad, bör kunna få gälla som hans egen. Vid sidan af dessa gedigna konstverk ter gig Bric-åBric at F. Due såsom alster af en älskvärd dilettantism, hvars liflighet i lynnet och lätthet i. produktionen emellertid städse vårdat sig om korrekthet och elegans. I sin helhet är detta musikverk särdeles egendomligt ech originelt, och om det senare häftet ej innehåller sådana perlor, som ett par nummer at det i fjor utkomna första, förblir det dock genom lekande humor och utsökt finess en företeelse af obestridlig distinktion och rikbaltigt intresse. ; Gammalt och nytt är en samling af allmänt omtyckta, lättare och svårare, salongskompositioner för piano, värd att rekommenderas såväl till angenämt tidsfördrit i hemmet, som till prestationer af större anspråk — samt äfven undervisning. Upsalastudenternes sångarfärd (sommaren 1873) lemnar i ett vackert utstyrdt häfte ett urval af de populära tondikter, som genom den friska studentsången vunnit hela folkets tillgifven het. Minnen från Wien locka med den modernaste dansmusik af Johan och E. Strauss, Arditi m, fl,, skickligt arrangerad af O. F. Torssell. 4 f EES ap