Aftonbladet – 22 december 1873, sida 7

EF VCULCIGITERLIORGH a .SaNDeT sedan spelcerminens början erbjudit mig att uppträda å Dramatiska teatern, men har jag i anseende till min svaga och vacklande helsa icke vågat mottaga de välvilliga anbuden. Högaktningsfullt. F. Deland. TRKEKEEE ROS Riättegångsoch polissaker. De 450 beväringsynglingarne. Första majors förhöret i detta mål egde rum den 15 Decemberå landshöfdingeembetets sessionsrum i Hernösand. Af de 18 inkallade Nätraynglingarne hade 13 inställt sig; 2 hade ej med kallelse anträffats och 3 saknades utan uppgifvet skäl. Samtlige de tillstädeskomne erkände sin förbrytelse, om hvars beskaffenhet vi nu erhållit följande närmare upplysningar. Efter att af chefen hafva blifvit allvarligen varnade för rymning under hemvägen afmarscherade beväringsmanskapet under behörigt militärbefäl från Sånga mo. Man hade dock ej hunnit mer än en åttondels milfrån Sånga. då rymningarne togo sin början, i det hela flockar plötsligt kastade sig in i skogen vid sidan af vägen och försvunno. Rymningarne fortgingo efter hand dels på nyss.beskrifna sätt. dels genom att en och annan smög sig bort vid hviloplatser och nattqvarter. Erkännande sin förbrytelse ingåfvo de 13 ynglingarne en skrifvelse, hvari de. under anförande af åtskilliga enligt deras åsigt förmildrande omständigheter, anhöllo om mildradt straff. Major Björck, hvilken ej fann sig kunna fästa afseende å denna skrift, dömde dem emellertid enligt 5 kap. 10 3 af strafflagen för krigsmakten att för rymningsbrott undergå 5 dagars fängelse vid vatten och bröd, mot hvilken dom de ej tillkännagåfvo något missnöje. Härefter underrättades de dömde, att landshböfdingeembetet på lördagen hos K. M:t gjort telegrafisk förfrågan, huruvida det ådömda straffet. i brist på militärarrest, finge å länsfängelset verkställas, på hvilken förfrågan svar ej ännu hunnit ingå, och lemnades det dem derföre fritt att antingen återvända till sina hemorter och der afvakta kallelse till straffets undergående eller här afbida det väntade svaret från regeringen. De valde det senare och af. trädde: Efter en stund begåfvo de sig utan kallelse åter upp på sessionsrummet, tillkännagifvande för majoren, att de ämnade anmäla klagomål öfver den fällda domen. Majoren förklarade, att detta var deras obestridliga rätt, men att ådömda sträffet dock, enligt lagens föreskrift. utan hinder deraf komme att gå i verkställighet... Hvad de med sin klagan kunde vinna vore, att han, om ban befunnes hafva emot dem orättvist och olagligt förfarit. derför blefrve ställd till ansvar, men borde de äfven besinna, att de sjelfve blottställde sig för näpst, om de befunnes hafva fört obefogad klagan mot sin chef? Efter detta besked aflägsnade de sig Omkring middagstiden fick kon. befhde mot taga telegramsvar å sin hos regeringen gjorda! a em. Detta telegram var af följande lydelse: Stockkolm den 15 Dec. 1873, kl. 1,15 e. m. Konungens befhde i Hernösand. K. M:t har tillåtit att nppgifna bestraffningen,. i den mån den varder bevärlngsynglingarne ådömd, må verkställas å länsfängelset i Hernösand. Adlercreutz. Med anledning af telegrammet sammankallades beväringsynglingarne och fingo sig meddeladt, att intet hinder vidare mötte för derås mottagande å länsfängelset, dit de således erhöllo order att begifva sig. Redan samma: eftermiddag började de undergåendet af den ådömda bestraffningen. an mete tr ke — Förfalskning af motparts namn. Vid rådhusrättens tredje afdelning fortsattes i lördags målet mot Od ansogaren Anders Pålsson från Kristianstads län, anklagad för det han falsklil gen i sin motparts, hemmansegaren Bengt Svenssons, namn skrifvit en till K. M:t ingifven nåde: BusökRn. Vid målets påropande iställde sig i närvaro af allmänna åklagaren stadsfiskalen Gilljam både målsegaren och svaranden personligen, er e försedda med vitnen. Efter protoköllsjusteringen fick Pålsson inför rätten göra en afskrift at den falska böneskrif. ten, och syntes hans handstil ganska mycket likna den, Urarnöt nämnåa handling var nedskrifven. Härpå ville emellertid icke svaranden ingå och trodde dessätom, att -den ena stilen kan vara lik den andra. Han förnekade fortfarande att hafva skrifvit eller varit medvetande om tillkomsten af vare sig sjeliva skriften eller det bref. som innehöll densamma och somj var stäldt till kommissarien Kjerrman. Som vitnen å åklagarens sida åberopades hemmansegarne Anders Nilsson. Nils Johansson oeh J. Drakenberg, djurläkaren P. Falk, skrifvaren Norgn, kantor Göransson och målseganders fjensfepiga Johanna Persdotter, alla från samma trakt af Kristianstads län som de begge parterna. Ingen af dem kunde dock lemna några särdeles märk liga upplysningar, ehuru af deras berättelser åtskilligt kom i dagen, som syntes vara för den anklagade temligen komprometterande. För några hade Bengt Svensson förneka:, att han ingått till E. M:t med förbön för sin svåger, samt tillagt: Anders Bålsson har NR sökt mig derom,, Drakenberg hade i rätteis förmåk. nnder det domstolen öfverlade om en fråga, kort förut blifvit ar Pålsson ombedd att helsa Bengt Svensson med förfrågan, om denne ville unpgöra målet, hvarpå Svensson svaratnej. Anders Nilsson hade hört när Pålsson bad Drakenberg helsa svågern, men Pålssqn förnekade sanningen af vitnenas uppgift, Under det målet om den felska beskyliningen mellan de begge svågrarne låg i högsta domstolen, hade Falk frågat Svensson, om han ej ville i godo npsgöra med sin motpart och i förlikning taga 8000 rdr, hvartill Beägt Svensson genmält: Nej, om jag också fingels bela Vallsröd, så kan döt inte komma i frågas. Nils Johansson hade tillsagt svaranden att göra ln upp såken mel Svensson. innan det ginge förs långt; men härpå hade Pålsson ej svarat någonting. Kantor Göransson berättade, att han länge men förgätves sökt att försona. parterna. Bengtly Svensson hide icke velat lyssna till de framställs ningar, som G. i.detta. afseende. gjortuhonom, Detta skedde under rättegången om. den falska eskyllningen.) Noren hade före nådeansöknin gens-bifallande hört målsegaren Bi Svensson förklara. att han icke ville ingå någon förlikning med sin svåger. emedan denne burit sig illa åt, hva jemte Svensson tillagt, att han hade Anders Pålsson på sina fem fngrar och kunde behandla honom som han ville. För öfrigt intygade några vitnen, att Bengt Svensson iske varit hemma, utan på bröllop hos ofvannämnde Anders Nilsson i Björnekullå under de dagar (omkring den 380 Maj), då det i hans namn skrifna brefvet afsändts till Stockholm. . EE SPSS E a anklagade jagare ett ini ao kH under edsförp. FT raken. ström, af innehåll att de e kulle hn hör Bengt Svons:1N son förklara, att han kostat på 1000 rdr och j!t! skulle än ytterligare kosta på 500 rår för att binda Anders Pålsson-, ty han hade papper ilt sin hand, genom hvilka han kunde få Pålsson : fast. Den sistnämnde företedde derjemte ett aflk flere inom församlingen, deribland ordti föranden i kommunalstämman,-utgifyet intyg att han icke försålt, ej heller visat sig göra försök C att realisera sin fasta egendom. hb Härmed var ransakningen för detta rättegångs1 bc tillfället afslutad; vitnena lemnade in räkningaru å resekostnaderna, som apan till ansenliga ) belo p, och allmänna åklagaren förnyade sitt yrkande, att den anklagade måtte förklarag skylAn dat Ta I Allmänt bälta hy lne Vann bank I Pr