Aftonbladet – 22 december 1873, sida 2

MM skall med glädje finna sig dervid Ack, mitt arma, förvillade barn! Men ehura han är så nära, bar han ännu inte funnit :eder, inföll Cosmoe,-ech-gör han: äfven detta, hvilket man ej kan betvifla, så. tillhör ja detta ställe er, madame, och ni kan vägra honom att stansa här, Låt mig vara qvar, kanske skall ni behöfva mig, tillade ban raed värma; jag har en gång förnt fört er talan. Madame Roche gick med sakta steg oreligt af och an i rummet. Ännu, ehuru hom hade lefvat fem år i detta stora hus, hade hon bibehållit vanan att gå och tala mycket tyst, alltsedan den tid då Maria läg sjuk i en liten;kammare inkt gården i deras tarfliga hem i:8:t Ouen oeh: hörde allt hvad som ttlldrog sig i familjens eida dsgliga rum. Hon stansade ett ögonblick och:log vänligt åt sin anga sakförare, liksom en drottning leende kunde blicka ned på en anhängare, hvars nit är större än hant klokhet; derefter tilltalade hon ånyo med hastig, orolig röst Desir6: Jag vet, och det vet du med, mitt.barn, att Marie skulle blivalldeles tokig af glädje. Ack, min Desir6e, hvem kan säga mig hnra jag bör:göra? Skall väl jag som en sjolfvisk mor, för mia egen trefnad och nytta uppoftra mitt barn? j Mammw, utbrast Desir6e, nästan utom sig, du vet att jag älskar Marie, — Jag ville gifva mitt lif för henne; mon kommer Pierrot till Melmar, då resor jag min väg. Detta är säkert. Jag minns. honom ganska väl; jag .kommer aldrig att lefva i samma hem som .-han. ; (Forts.)