hgon poesi af högrö Fang, jintebbilör det ok många fina och vårädHibk b drag för ännedomen om den i Danmarks förl:s istoria betydande period, i ny,.Ken förts ungdom inföll. Häftet är; såsom de flesta janska böcker, väl utstyrdt och försedt med nn porträtt, tecknadt af Marstrand 0. I Holger Drachmann och Wilhelm Bergsög vöra vi bekantskap med två skalder, till: iötande det unga Danmark. Båda böra relän på förhatid tara våra läsare bekante. Den förre är eh känd landskapsmålare vilken tillika är skriftställatö öch hva stränga kritik öfver den svensk-norska RE arekonsten vid expösitionen i Kjöbenhavn i jor, på sin tid återgifven i Aftonbladet, ej .ord6 hafva gått ur våra läsares minne, Bergsöe törde varö ännu mer bekant såsoja örfattare till Fra Piazza döl Popolos, De zamle Fabrik m. fl. Böda haftå öbestrid: iga skaldegåfvor, men ingendera förmår lock att fullt tränga till vårt hjerta. Det örakt för allt konventioneit ech den brist oå idealitet, som utmärka Drachmann, lema oss kallp, trots de djerfya och verkliven genialiska drag, som man hos hotiom okträffar. Hans. föntasi ärrik, men känglan attig; eljost skulle bän kunna billvå a spnan Meine, med hvilken ban Hart åtekiligt gemensamt, Men den bitterhet, som Hus Heine var frukten af en varm själs ovilja mot verklighetens ringa motsvarighet mot idealet, har hose Drachmann Kn rot i ett teoretiskt rifgaktande af allting idealt. Han är till sin iifsåsigt negativ, och hans dikter iro äfven tillegnade Georg Brandeö, hvilket ; Danmark är förnämste målsmanäök är döf riktning, som kallar sig sjelf och sina 8ö hängare positivister. — Bergsöe åter är en idealets man, romantisk till sin sinnesrikt ning och med sin bildning fotad på antikens grund. Det fins mycket poetiska tankar i bans dikter, som dessutom utmärka sig för en emekande form, men det vaktadt g5r de ras läsning intrycket mera af ei stilleta lek åa af en stark andet uttalande af vå han känner sannast och djupast.. Vilhelm Bergsöe med kina stora gåfvor i många fal! borde kunna blifvå en skald af hög rang men vi frukta att han, 1 brist på allvar med sin konst, stannar som Schöngeist. Emel Isrtid äro båda dessa författare af stort in esse för den, som önskar följa de poetisk. riktningarna i vår tid. — Sedan: ofvanetå ende redan var nedekrifvet, har en ny dikt samling af Bergsöe, kallad I Ny og Ne kommit oss till handa, om hvars-tillvaro v blott på detta sätt hinna underrätta vår: