Aftonbladet – 20 december 1873, sida 6

färo bättre än våra mästares, de äro nemligen af helt annan art. Man skulle snart bli trött 1 dem, men man njuter af dem liksom af en alldeles ny fruktsort Man, bör ha bört Bröllops marschen, Fogeln, Serenadem o. 8. v. utföras af fyra så friska, fylliga och sammansjungna röster som fröknarne Widebergs, Åbergs, Petterssons och Söderlunds, för att göra sig begrepp Jom det nöje, man erfar vid afhörandet af denna ( musik, som icke verkar genom några studieeffekter. Den behagliga svenska qvartetten vann en framgång. som utan tvifvel skall förmå den att ej lemna Briissel utan att ha låtit höra sig ännu en gång. — Konsul Vinqvist i Omaha. Svenska Amerikanaren meddelar ur ett i Omaha, I Nebraska, utkommande engelskt blad följande Å berättelse, som bör bringas till svenska mynTdigheternas kännedom: Svenskarne och norrmännen här i staden ha hållit ett möte i Turnerhallen, på uppmaning af en komit, som på ett föregående möte den 18 Å September blifvit utnämnd för att undersöka vissa beskyllningar, som framstälts emot hr VinÅqvist, svensk-norsk vice-konsul för Nebraska. Mötet konstituerade sig genom att välja hr O F. Steen till ordförande och hr E. Stenberg till sekreterare. Den på det föregående mötet .tillsatta komitn framlade följande berättelse, som ÅA blef antagen. (Vi återgifva här blott hufvudinnehållet af O. Pehrsons med ed bekräftade anÅ klagelse): I Hr Pehrson förklarar, att han, innan han ntvandrade från Sverige, erhöll ett bref från hr Vinqvist, svensk-norsk vice-konsul i Omaha, i I hvilket denne bad Pehrson att lägga ut 449 rdr i respengar för en familj, som ämnade sig till T Amerika. Detta gjorde också Pehrson. Dåhan i Juni månad 1873 kom till Omaha, besökte han konsul Vinqvist, hvilken var anställd för att Åhjelpa emigranter, och bad honom följa sig till en bank för att få en vexel på 1546 i guld, dragen på den 1:sta nationalbanken i Chicago, utbetalad. Vinqvist försökte då förmå honom (Pehrson) att låna sig 1000, hvartill denne dock sade nej, emedan han ämnade köpa land för sina penningar. De gingo då till en bank, der Vinqvist insatte penningarne i sitt eget namn, efter att P. hade skrifvit sitt namn på vexeln. P. frågade, då de kommo ut från banken, hvarför han icke fick insättningsbeviset, på hvilket Vinqvist svarade, att han var säker nog och att han Å ville göra det all right. Några dagar derefter lemnade Vinqvist några papper till Pehrson, som denne icke kunde läsa. . förklarade honom, att derigenom såväl de 449 rdr P. utlagt, som äfven de 1546 på vexeln voro uppgjorda samt att dessa papper bestodo af en skuldsedel på 650, betalbar om 30 dagar. en dito på 650, betalbar om 60 dagar och en dito på 660, betalbar om 6 månader — allt i papÅ perspepningar och med 10 procents ränta. T sade vidare att dessa skuldsedlar måste stämplas: för att varda gällande. Efteråt frågade P., hvad det ville säga att -stämpla-, på hvilket V. svarade. att om han icke tyckte om papperen, kunde han få igen sina penningar. Ja, detta ville också P. mycket gerna. Emellertid fick han vänta till 2 Augusti 1873, innan han fick penningar för den första skuldsedeln. Någon ränta derå erhöll han dock icke. V. sade vid detta tillfälle. att när den andra skuldsedeln var förfallen, skulle han få alla sina enningar. Då Iden tiden kom, gick P. och fordrade penningarne, men fick till svar, att han lika så gerna kunde lagsöka honom för dem, om han så önskade. P. vände sig då till en sakförare för att erhålla råd, och denne uppsökte Vinqvist, hvilken förklarade, att han ej ville betala och att han ämnade använda alla medel, som lagen kunde gifva, för att blifva skulden gvitt. Pehrson var en främling och dertill alldeles obekant med språket, hvarföre han nu icke visste hvad han skulle göra. Dock an. såg han det vara bäst att sälja skuldsedlarne och jaga hvad han kunde få för dem. Han gick då till den ofvan nämnda banken, der man erbjöd honom 25 cents pr dollar. Efteråt kom en landsman, som var handelsbokhållare, och bjöd s 900 i papperspenningar för de båda skuldsedlarne på f 650 och 600 samt dessutom ränta å desamma. vilket P. med glädje tog. då ingen annan ville gifva honom något för dem. P. trodde, att handelsbokhållaren (Bergström) var utskickad af Vinqvist för att få skuldsedlarne tillbaka för detta underpris. Detta har O. Pehrson aflagt ed på inför public notarius L. Rasmussen den 8 Oktober 18738. vin Undersökningskomiten har funnit denna förklaring vara riktig och att Pehrson blifvit bedragen på doll. 350. Mötet beslutade derföre: Ått den svensk-nosska vicekonsuln i följd af sitt ohederliga handlingssätt emot en landsman, gjort sig ovärdig att vidare representera våra resp. hemland och derigenom äfven bragt den regering, hvilkens representant han är, i stor misskredit; att en afskrift af dessa förhandlingar, behörigep underskritven, skall skickas till den svensk-norske ministern i Washington och till utrikesministern i Stockholm samt till de svenska och norska tidningarna i Chicago.C. Stenberg, O. F. Steen, sekreterare. ordförande. — Upsala universitet. Wöljande akademiska examina hafva under denna examensperiod blifvit aflagda: . Teol. kand. examen af teol. lektorn i Jönköping, fil. doktor J. G. U. Stenqvist; Dimissionsexamen af J. G. Hellenius, CO. T. Karlsson, upl., J. Östberg, J. A. Grönstedt, östg., F. G. O. Högman, P. Andree, vestg.. fil. doktor 0. A. Forssman, söderm., P. H. Bergström, vestm., J. E. Cegrell, A. J. Werner. smål.. P. Lunden, C. J. Petersson, J. P. W. Hård af 8Segerstad, O. Qvensel, göteb., EB. R. J. Ekman, J. P, Petersson, norrl. . Praktisk teol. examen af V. F. M. Tillberg, A. R. J, Brolinson, J. M. Lundell, M. T. Lgorell, J. P. Johanson, C. A. Svensson, upl., A. Lundberg. C. A. Rånge, S. J. Selander, A. Sjöblom, E. G. Tengstrand, vestg.. I. I Enhörning. . EB. Horn dd. 4: Dahblboin, illen, söderm., Ö. R. Hegermark, Q. Adamsson, E. G. Nyman, vestm., D. L. Sam lius, C. D:son Sjöfors. smål., F. J. Aulen, J. Å,. Jönsson, kalm;, P. Weinarwerml I. Kihlberg, öteb. i Oergsoyten af O. L, Lamm. stockh.: U rättegångsterken al O. ÅA. Älmqvåst, upl., C. G. Hafström, göteb., J. ÅA. Thomson, gotl.; Till kongl. kansliet af grefve A.L. Fersen Gyldenstolpe, stockh.; Gamla fil. kandidatexamen at H. O. Indebetou. södarm., K. W. Wahlund, A. W. Larsson, verml,; Nye fö kandidatexamen af F. R. Egerström, l L. H. Åberg, stockh,, A. G. Noreen, verml.; Jur. fil. examen af K. G. Gripenstedt, stockh., J, V. Besell, vestg., K. D. R: von Schulzenheim, vestm.; q Med. fil. examen af F.P. Lindblom, G. F. Thollander, östg., M. S. Glas, norrl.; Teol. fil. examen af E. PF. Sundler, vestg., H. D. Jansson, verml.; ; Förberedande till embetsexamen af gretveF. A. W. Schwerin, N. J. R. Kruse, östg., O. V. Billmanson, vestm. Bon om RB e — Eldsvåda. Från Norrköping Skrifves: I onsdags klockan omkring half 4 eftermiddagen hördes plötsligt täta brandsignaler, hvilka tillkännagåfvo, att eld utbrutit å Vester. Man begaf sig dit, och fick dervid se ett eldhaf utbreda sig i Dalen. Eld hade utbrutit i den vid Qvarngatan belägna stora tvåvånings-färgeribyggnad, som tillhör hrr Elmår och som är försäkrad i städernas bolag för 27,500 rår. Gynnad af den ganska starka stormen, grep elden med stor hastighet omkring sig; ängslan var stor, ty faran för de angränsande byggnaderna vid den smala gatan var rätt betydlig. Eldgnistor uppfylde luften; men genom brandsegels kastande öfver de närbelägna hustaken och genom ett i öfrigt raskt och mycket berömvärdt släckningsarbete lyckades man rädda de angränsande husen, bland hvilka stärkelsebruket var mest hotadt. Visågo karlar, hvilka, för att från denna sida kunna bespruta det brinnande huset, uppoffrade sig så mycket, att de bortåt ett par timmar stodo till midjan i den kalla strömmen. Klockan omkring half 7 upphörde brandsignalerna. Det säges, att elden uppkommit i färgeriets torkrum. Anblicken af eldsvådan var ganska storartad. IN — — Storm och högt vattenstånd. Från Helsingborg skrifves den 18 dennes: Den vestliga storm, som här rasade i tisdags och onsdags och förde ttenmassan ända till 4 å 5 fot öfver det vanTA RA RR AR KA AA RA 0 ed fe ta ee os OK i 00 LA