Aftonbladet – 20 december 1873, sida 1

LAIRDEN AF NORLAW ). Mrs0 tiv hant. Der stod Norlaws gawla fäste, glittrande af mörgonens dagg, mot hvilken solljuset bröt sig, Mutgrönan klädde dess grå väggar och ur de tomma fönsterniecherna tittade nyponrblommor ut, lika små skalkaktiga barn, som utan lof klättrat dit upp. Tyne drog sig som ett: rilfverband mellan träden och ge nom ängarna; rika, lummiga skogsparker undangömde Melmars stora, tunga byggvad för Huntleyzs blickar och i söder reste Gildons sina hjessor högt öfver det bördiga landskäpet, öfver hvilket de tyst och hemrlighetsfullt liksom höllo vakt. Huntleys blickar hvilade med förtjusning på den tafia han hade framför sig, tills hans ögon fylldes af tårar. Han var ännu för ung att liksom sin mor tänka att det var bäst då ingenting hände och i denna stund af hemkomst återkallade hans minne alla händeiser af vigt under hane lif, för hans tankar. Han tänkte på sin far och dennes högtil liga begrafning i den gamla klosterrninen; han tänkte på sina långa vandringar ifrämmande land, på sina förhoppningar och deras ramlande samt da ganska anspråkslösa ntsigter han nu egde för framtiden. Och vid dessa sistnämnda tankar fick hans anpsigte ett ljusare, ett mera längtansfullt uttryck. Också Huntley kunde icke numera vara nöjd med detta hem och blott modern till sitt sällskap och med innerlig ömhet tänkte han på sin barndomsvän Ketty Le9) Be A. B. n:r 218—225, 227—9281, 248—0987, a24—254, 2AR—272, 2714—283, 286, 287, 289, 281 och 292.947 Hi