Aftonbladet – 20 december 1873, sida 1

och Joanna — det var Joanna som förde Desir6e hit till orten. Hvem är Desir6e? frågade Huntley. Jag borde sagt miss Roche, rättade sig Cosmo och rodnade ända upp till hårfästet. Joanna och hon voro synnerligt goda vänoer i skolan, och efter omstörtringen vid Molmar önskade kon mycket att Joanna skulle ha stannat. Denna är yngata dot tern af Melmar, en tafatt, besynnerlig flicka, men — jag kan knappt siga hvaför — bon håller troget fast vid fadern och undervisar nu i en skola, tror jag. Ja, förhållandena äro mycket förändrade. De voro tillsammans, då jag första gängen säg dem. De — dem? Du är mäkta hemlighetsfull, Cosmo. Huru lyder nu hela historion? frågade brodern. Åh, den är inte kärdeles omständlig, Det var blott aå, att Des... jag menar miss Roche — kom till Melmar som guvornant åt Joanna, och medan hon var der, återfann jag madame Roche i 8: Onen, Då jag återkom hem, fortfor Cosmwo, hvars röst åter blef mild, tog vår mor Desirba hit till Norlaw, som ån säkert redan måste veta, och det var ifrån värt hus, som hon sedan ktervände hem, Och med undantag afden olyckliga sjuka dottern, är hon enda barnet? inföll Hunt ley. Nu förstår jag. Cosmo kastade på honom en hastig, svart sjuk blick, liksom hade ban velat fråga hvad det var som Huntley förstod; derefter försjönk han ånyo i tystnad. De fortforo sålunda att gå för en stund, Cosmo förbittrad och ytterligt otålig vid föreställningen att brodens tankar voro upptagna af hvad han nu fätt höra. Det var derföre med öfverraskning, tröst och snart sagdt ömkan uöfver Huntleys besynnerliga brist på intregse