Aftonbladet – 20 december 1873, sida 1

Verkligen inte förstår, hvarför du varit så :mgelägen om att hålla mannen aflägsnad frön den der stackars hustrun. Huru reia de sig vid Melmar? Ha de fött månuga väcner här på orten? Äro de sådana per. soner att de förtjena vänner? De tyckas åtminstone här vid Norliw anses vara af ntomordentligt stor betydenhet. Vår mor kan inte tåla madame Roche, svarade Cosmo förbittrad, och följaktligen har allting, som vid Melmar sker och säges, i hennes ögon en klandervärd karakter. Käre gosse, anmärkte Huntley allvar ligt, detta är ej en rätt ton, då du talar om vär mor. Jag vet det, utbrast brodern, men jag kan ej hjelpa det. De äro mina vänner, jag bekänner det; hvarför skulle de inte få vara det? hvarför skulle jag stöta ifrån mig vänskap och välvilja, när jag finner dem? Hvad Marie angår, är hon en sjelf. visk och nyckfall sjukling, som jag. visst inte tycker om, men... men... madame Rorho... i Cosmo gjorde ett ganska bestämdt uppehåll, innan han sade madame Roche och uttalade slutligen detta namn så synbarligen såsom anbititaut för ett annat, att Huntleys nyfikenhet blef väckt, hvilken nyfikenhet han emellertid. ansåg bäst att på ett di plomatiskt sätt tillfredsställa, nemligen genom en liten omväg. Jag måste i morgon göra henne mitt besök, sade han, men säg mig nu något om vär gamle vän, Melmar, som älskade oss alla så högt. Jag vill inte glädja mig å någon menniskas undergång, men han förtjenade intet: bättre. Hvad har blifvit af en familjen? Han är en fattig advokat, nu som förut,