mig ha hundratals frågor att göra hvar och en af edsr. Ingen talar ett ord om Patrick. Om intet ledsamt har händt, så kan jag åt minstone säga att ni allesammans äro garn ska förändrade sedan jag for.v Jag förmodar att med alla menas jag. Du har rätt — jag är verkligen förändrad sedan du reste, svarade Coamo mulet. Ja, du är det, Cosmo; jag förstår inte an ledningen, men vi akola ej vidare tala derom nu; du säger mig nog hvad det är, då vi blifvit bättre bekanta-, sade Huntley. Säg mig nu å länge. huru Patrick har det och hvar han fiones, Och hur är det med denna madame Roche?. Med madame Roche är allt godt och väl, svarade Cosmo med affektuerad liknöjdhet: hennez äldsia dotter är gift och har för länge sedan blifvit öfvergifven af sin man, men jag känner inte hans namn — de nämna honom aldrig. Madame Roche blygs öfver honom, De tillhöra en fransk, ganska god familj, trots allt hvad min mor säger — Roche de S:t Martin — men härom skret jag ju för länge sedan till dig. Jag behöfver således inte nu upprepa allt ånyo. :sHvarför, i all verlden, skulle just denne Pierrot vara hennes man?utbrast Huntley. Om han inte vore välkommen till Melmar, tycker jag det skulle vara bäst att da skickade damerna der några varnande ord, så att de må vara på sin vakt. Jag har radan varit dit nn på morgonen, ade Cosmo, som det tycktes sjelf litet förigen öfver denna bekännelse. Redan! Nå, man kan då inte beskylla dig för att ej ba tagit tiden i akt, gade Huntley och skrattade, Men, stor sak, Cosmo! Jag sade dig nyss att jag inte ville fråga dig om något, som du ej gerna och godvilligt meddelade mig, ehurn jag