Aftonbladet – 17 december 1873, sida 2

blifvit af domkapitlet i Westerås ordinerad. Herr Tegner tyckes utöfva sin verksamhet med mycket allvar och nit. I början bidrog svenska kyrkan i London årligen med 1800 rdr till hans aflöning; men detta anslag har sedan blifvit indraget, och är det nu hufvudsakligen nämnde stiftolse, som aflönar ho nom. De presterliga förrättningarna äro ej många. Ett par begrafningar och barndop om året inom danska och norska familjer, är allt. Men två gånger i veckan hhilas predikningar i ett par dertiil i granskapet af dockorna förhyrda lokaler. Predikan hålles på svenska, men för kyrksången begagnas den norska psalmboken. Detta har vi sat sig gå ganska bra och man vet ej här af pågra sådana splittringar, ofta ytterst småsinnade, som i kyrkligt hänseende ega ram mellan norrmän och svenskar i Amerika. Oaktadt församlingens fåtalighet, är det allvarligt fråga om att uppbygga en skandi navisk kyrka. Bland dem som lifligast intressera sig för och befrämja detta förslag nämndes af hr Tegner en dansk skeppsbyggare Jensen samt mäklare Gnospelins, en gammal stockholmsbo, som varit bosatt i Liverpool i öfver 30 är och derunder af alla landsmän och nordbor, som kommit i beröring med honom, tillvunnit sig den största aktning och tillgivenhet för sin hjalpsamhet och sitt vänliga tillmötesgående. Att antålet svenskar här är så rigga får väl bufvodsakligsa tillskrifvas det förhillandet, att den direkta kommunikationen sellan Liverpool är så obetydlig emot hvad den tidigare var, då ännu ej trafiken börjat så öfvervägande från Göteborg gå öfver Hul! och vidare på de engelska jernvägarna Emellertid törde denna kommunikationslivie au få en konkurrent i den direkta ngbätsförbindelse wellan Göteborg och Liverpool, jsoxa i dessa dagar blifvit öppnad at ångbåtsbolaget Svithiod. Den af deskå bolag nybygda ångaren Walball, från Lindholmens verkstad, har nemligen för några dagar se dan aplindt till Liverpool på sin första resa, lastad med jern och pitpropz fråge Göteborg. Meningen lärer vara att bygga änduv ett par. liknande ångbåtar och med dem underhålla en jemn förbindelse mellan nämnde bäda städer med anrlöpanda af Havre. Att-detta förslag, som i Liverpool såsom något efterlängtadt helsats med lifligt bifall, skall röna den största framgång. kan man taga för gifvet, och det förefaller märkligt nog, att en dylik fngbåtsförbindelse emellan tvenne till sina praktiska ansatser så pärbeslägtade städer så länge låtit vänta på sig. Som jag ej längesedan i svenska tidnin gar länt en särdeles berömmande beskrifning öfver ångbåten Walhall, hvilken uppgafs vara den största inom svenska ångbätsflottan, skyndade jag, vid underrättelsen om dess. ackomst hit, ned till Brunswickdock för at: taga den i betraktande. Jag fick också ej anledning att ångra mitt besök. Walhall är en ångbåt af mer än vanliga dimensioner, särdeles beqvärat inredd för passagerare och rymmande i sing lsatrum 2000 toms. Den har tilldragit sig ävskillig uppmärksamhet här på platsen, och vid mitt bosök å densamma ixfunno sig äfven evt par engelsmän för att närmare bese don. De tycktes blifva något förvånade, då de erforo att den ej var byggd i Eugland, utan i Sverige, och det till och modet svenskt jern. Walhall föres af kapten H. F. Janson från Göteborg, hvars humanitet och stora sjömannaerfarenhet böra vara en borgen för att denna prydnad för vår ångbåtsflotta blitvit lemnad i goda händer. Som jag ej ville lemna Liverpool utan att derifrån skrifva några rader om de svenska förhållandena på platsen, men i gsta stnaden på ett oförutsedt sätt. derifrån förhindrades, har detta bref blifvit nedwkrifvet på den ångbåt, ombofd å hvilken jag går utt för någon tid säga farväl åt den gamia verlden, Skrifningen har upprepade gånger varit aibruten, isynnerhet af en dispyt mellan två yankees om Canadas företräden såsom evt mål för emigranter. Under tiden hafva vi lemnat långt bakom 088. både Li verpool och Mersey river: Vi hafva dinerat och Superat, det senare ej utan vissa älventyrligheter, ty sjön ruggade upp sig för en stund gom en äkta irländare, och Ne storians rullningar kommo åtskilliga kinder att blekna. Men detta dröjde sj särdeles länge, och nu ha vi en skön ation, vn der hvilken vi med rask fart ila fram emot -Irlands nordkust efter att ha passorat Isle de Man. Jag var nyss på däck och såg en vänlig fyr blinka emot oss från skottska kusten; om en stund kunna vi vänta att få sigte på en annan å den irlindska. Genow bruset af de vågor, som bryta sig mot skep poets sidor, ljöd från akterdäck en balft däm pad sång. Jag lyarvade och kände igen gamla kära hemlandstoner. De kommo från en ung landsman, som vandrade af och an på däcket och gaf sina känslor lufc ien at Geijers mest älskliga sånger, Jag kom just lagom för att få höra den med situationen såväl harmonierande strofen: -Framåt! Så är mitt ödes bud, Och uti djupet bor, som uti himlen, Gud. Ja, frambt går det genom sjö och våg! I morgon bittida anlöpa vi Moville på irländska kusten för att aflemna och smottaga post. Detta är det sista ställe, trån hvilköt vi kunna kommunicera oss med den gamla verlden, dunan vi styra ut på den vida oceanen och för bortåt ett par vockor bjuda farväl kt allt hvad land heter. Nestor. — Generalpoststyrelsen bar den 1 d:s utnämnt och förordnat till revisor: aktuarien och föreståndaren för styrelsens statistiska kontor J. F. Kröningsvärd. Samma dag har generalpoststyrelsen förordnat till kontrollörer vid postverket: kontorsskrifvarne A. W. Asp, C. J.E. Kobrtz, W. 0. Ligdegren, C. F. Flodman, C. J.M. Krepslien, C. Ekelund, A. T. Davidsson. F. O. K. Lindh; resepostexpeditörerne OC. A.jPetersson, F. A. Bogtröm, O. C. A. Sylvan; t. f. regepostexpeditören J. Tilander och