Aftonbladet – 16 december 1873, sida 3

both etter nt NART brant då FINLANI. Den 15 nästkommande Januari skall i lelsingiors en komit sammanträda, som j B tlenast eger att undersöka och föresik, ila, hvilka delar af Finland häradsrätterne!1t unde redan uu ocbildas till permane omstolar och i hvilka andra trakter Åt-n sinstone de ordinarie häradstingenv kunde ill antalet ökas, utan ock afgilva yttraade areledning at bondeståndets vid senasie andtdag gjorda framställning om proposi ion angående ändring i gällande stad.anon om häradsnämndemäns antagande. Till rdförande i denna komir6 är holrättsrädet Vasa hofrätt EB. A. Montin utsedd. Hofrätterna i Finland lära blifvit underättade om en tillernad länsregleriog vid deamma samt aumodite alt inkomma med örslag, huruvida icke i gammavhsng härsed några tjenster kunde indragas. Vasa ofrätt lärer ansett sådan indragning svårigen lå:a sig göra, då deremot Åbo hoftt. jemte det densamma föreslagit några neförhöjaivgar, hematöllt om indragning ? en notarie och två kanslisttjenster, mot t att hofrätten vore tillförsäkrad arvode T två extra betjente vid förefaliande bebot. Åbo Posten är titeln pi en ry tidning, till vars utgifvande ansökning om tillstånd kall, enligt Morgonbladet, vara inlemnad hos pressöfverstyrelsen. Bladet skall ut komma i Åbo tre gånger i veckan, och dess redaktör blir fil. mag. E. Nervarder. I Helsingfors Dagblad läses: Da förnämsta lagstiftuingsfrukterna af 18721, 2rs Jandtdag äro nu blifna en verklighet: Redan : L RR AR a el a ingesedan har den nya sjölagen fått sivt definiva insegel, och i dag inregistrera vi i våra salter en kanske ännu mera betydelsefull statshandling, nemligen att den nya kommunalförfattun för städerna vunnit öfverhetlig stadfäDetta är ett glädjande budskap i flera afseen:en. De föråldrade skrankor, hvilka upprest sig mellan invånarne i städerna och af dem skapat in mängd olika och splittrade kategorier af röstvorättigade och betaluingsskyldiges, äro här ,sed nedrifna, likasom den anomali upphört att nnas till, på grund af bvilken i stiderna hit1ls kunnat lefva och vistas en betydlig mängd ersoner, hvilka tryggt åtnjnit alla förmånerna uf att hafva sitt hem i en stadskommun, ntan att ehöfva hafva bekymmer om att bidraga t saunens gemensamma behbof, d unda 4ess fattigvård. Alla rifni svrupper af skattdragande, bvilka naturligtvis serna önskat från sig vältra nödvändiga ntgifser för de allra vigtigaste reformer, så länge icke alla stadsinvånare i dem deltagit, skola nu -fterhand utplånas, sedan de gemensamma behof ven måste blifva en gemensam omsorg för alla, hvilka inom kommunen hafva sina hemvist och icke för fattigdom befries från de kommunala bördorna. En sådan reform borde vara mäktig tt skapa ett större och allmänvarå. intresse för ramhälle, der man bor, än na vanligen är tallet. Denza nya stadskrundlags — om vi så kalla den — främsta förmån består just nti a liketällighet i rättigheter och skyldigheter me dem, som inom ett samkälle bo och vistas. Att en del privilegierade gårdsegare t en viss undantagsstäilving för ingvartering, väl endast en tidsfråga och kan i alla fall e allvarsamt grumla den glidje, man måste känna af att likställighetegrundsatsen för öfrigt vucnit så vidsträckt insieg för framtiden. — Ingen, som nu bor i en stad. ken framdeles ur säkta sig med att en allmännyttig fråga icke avgår honom, ty han miste i Jikhet med eunh :ar aunan och efter måttet sf sina krafter bära en del af bördan och ansvaret och han vet att den nya författningen gifver honom ett orå med i jaget vid de tillfällen, då kommunen ntöfvar sm rösträtt. — På det att ingen heller må kunna säga att hans röst intet betyder i jemnbredd med dem, som hafva mera af denna verldens goda, och på det han icke deraf må taga skäl att un Tlandraga sig sin kommunala röstpligt. har den luaya iagen gilvit åt ingen man, burn rik han än mö vara och huru mycket skatter han än må a, mera än 25 röster i valurnan eller i vote arne. . En stor förbättiog är äfven att stälerna m måste hafva eu representation af fullmäktige I I hvilka i städer med mer än 2000 invånare sfgört 3 l alla kommunens frågor. Endast i valaffullmäk Itige, taxeringsmän och revisorer deltaga i -ess: städer alla kommunens röstberättigude män Blott i de mindre städerna. få ärendena deremo fortfarande behandlas vid komrmmunalstännaa. Dessa äro de förnämsta och mest framträdsnd tl veformer, hvilka genom denna författning åstad hå kommits..