MÅR TERES AA denter fe FURSEIR SA RTASE a Toners: sLblom om nu ur sjelfva storhet! tön af så många olyckor hemta föryngrin gen af vår moralitet och vår politiska och och sociala manlighet. Ett lagförslag em öblitaloriskt civil äktenskap 1 Fröltssen framlades den 10 dennes K regeringens vägnar af kultusministern. Falk för landtdagens deputeradekammare. Regeringen hoppas att genom denna lag få i sina händer ett kraftigt vapen mot det katolska presterskapet, som hittills haft en stor makt öfver menigheterna just derigenom, att afelitandet af äktenskap och förandst åf kyrkoböckerna äro lagda i dess händer, I Preusren har det redan länge varit fråga om införandet af civiläktenskap, men upder den formen att det skulle stå vederb: rande fritt att välja, om de önskäde civilt eller kyrkligt äktenskap, , Den nu re gerande kelsaten bar ända till den senaste tiden varit en atgjord motståndare till det obligatoriska civila äktenskapets införande genom lag. Icke blott det katolska utan äfven det evangeliska presterskapet är afgjordt emot denna reform. r 1872 ville micistrarne föreligga ett lagförslag 1 depha riktriog, men kejsaren ville icke gifva sitt samtycke dertill. Först nu, då hela mivisteören med furst Bismarck i spetsen framställt saken för honom såsom en politisk nödvändighet, har kejsaren, ehuru ogerna, gifvit efter. Den liberala pressen beledsagar detta lagförslag med de varmasta loford, emedan den så väl i sjolfva förslaget som i de ord, med hvilka Faik beledsagade dess framstålland ser eu geranti för att staten skull fortsätta! sin strid mot det motsträfviga presterskapet ända till dess yttersta konseqvanser och i ipgen punkt gifva efter i den en gång började striden. Kultusministern yttrade: Genom den nöd, som räder inom katolska kyrkan, har det obligatoriska civiläktenskapet blifvit en nödvändighet, och mäste för lik, hetens ekull införas både i den protestantiska och den katolska kyrkan. Regeringen har vid framläggandet af denna lag ickel äsyftat något slags kupp, såsom depute:aden Windthorst menar. Det har tvärtom fallit statsrogeringen svårt att framställa ett sådant lagförslag, och först efter dea grucdligaste och allvarligaste diskussion har ministeren enhälligt beslutit att på det enträgnaste bedja kejsaren att förelägga ifråga varande lag. Äunu i sista stunden berät tades det inom protestantiska kretsar, att kejsar Wilhelm visat sig otillgänglig för ministrarnes föreställningar. Desto större lädjen och öfverraskningen, då kultusrna vid mötet den 10 häfde hvarje tvifvelsmål om regeringens beflut; ty det betraktas redan mu. som afgjordt, att det skall blifva antaget med omkring 300 röster mot de omkring 90 röster, öfver hvilka ceneran kan förfoga. Fore detta vigtiga meddelande från kultasministern hade en mycket liflig debatt egt rum i deputeradekamsmaren i anledning af en interpellation eller r sagdt ett förslag af den bekante deputeraden Reichensperger (en af centerns ledarr) af följande innebEll: Det hö huset beslutsr att uttala för statsregerinsen att den sedan är 1871 störda kyrkliga freden i landet efter den separe tidens slivarsamma erfarenheter icke kan återställas d vom att man följer den vär, ts fenom de nya kyrklist politiska lägarne, utan endast ge nom att Är da till der äldre lagstiftninoch till-de gruvdsatser, som förnt bet profvet.. Reichensperger motiverade förslag i ett langre tal, som ständigt albröts af centerns bifall och ven sterns uttryck af ogillande. Han yttrade bland annat: Det betänkliga i regeringens ställning ligger deruti, att hon vill göra sig rjelf till definitiv domare öfver hvad som skadar eller gagvar religionen, och detta i fullkomligt motsatt riktning mot , den dom, som fälles at kyrksn, och bisko li parne och af en stor del evangeliske krist 1 ne. Jag är öfvoriygad att regeringen, vidl! föreläggandet af de kyrkliga lagarne, icke tärkte på det motständ, de skuile framkalla. Detta misstag bär fört oss in i den nu va: rande svåra situationev.. Talaren erinrade! om den nu varande stridens början år 1871, då Bismarck äterkommit frän Frankrike! och funnit, att han nu måste föra sort inre j krig, emedan det klerikala partiet mobilise-! rat gig och slungat mot honom en krigsförklaring. Reichensperger plistod vidare, att katolikerne både är 1848 och är 1870j! i såsom de bäste patrioterne, och att det var ett meningslöst prat attj: framkasta insinuationer om centerns hemliga j: förstönd med socialisterne, då det fustmera! var de nationalliberale, som genom sin op-j! f mt O ot D-0 tr tå gt br BR DT 0 ch DT I rk UF Ig (SD) fot ot ng Byt FS OD (SD or penn pp — ——A-— position mot kyrkans myndighet och religionens inflytande banade väg för samhäl-j: lets upplösning. Han elutade sälunda:.I skullen, mine berrar, göra väl i att ihågkomma, att hörnstenen för hela eder politik är en eaåa dödlig menniska (Bismarck). Den goda naturen fogar det så, att nästan hvarje ärhuzdrade en gång frambringar en himmelastormande titan. En sådan kan sär ga: språs moi le deluge; men det menskliga samhället vill. fortfåra att lefva och kan icke vara betjenadt bärmed: När trousljus ntsläckts, äterstår endast petroleumfacklan! (Bifall från center, munterhet från ven stern.) Man skall få se det, när det är för sent. Jag är öfvertygad om att den nuva rande nöden skall leda till helt andra resultat än I tron. Den betryckta kyrkans kraft skall fördubblas; den skall äfven i vär tid förmå att göra en Paulas af en Saul Den sten, gom byggmästarne förkastat, har blifvit helx samhällets hörnster, och enhvar, som faller på densamma, skall blifva krossad. Kultasministern Falk svarade med ett längre föredrag, hvilket, likasom det föregberde, ständigt eafbröts genom yttringar af bifall och ogillande. Han yttrade blend annat: De klerikala organer2a söka att utbreda deu säsigten, att regeringen befinner sig pi årtäg. Tron det aldrig, mine herrar; den avarande re: geringen skall aldrig väess om Jag vet mycket väl, att herrarna f centern med glädje skulle helsa ett n;w kabin:tt. (Rop från centern: Mycket sunt!) Jag vill gä ännu längre; jag vill säga: ingen preussisk regering kan stanna på denna väg; ingen prenssisk regering kan slata fred med upp offrande af statens suveränitet; det göra vi icke här i Preussen! (Bifall från venster.) Vårt praktiska svar på hr Reichenepergers förslar måste blifva, att de kyrkligt politiska lagarna ytterligare utviigas, tolkas och skärpas Sedan äfven deputeradena Vir. cbow och Löwe talat mot Reichenspergers förslag och Windthorst (från Meppes) för samma förslag (ded sistnämnde avgrep i synnerhet kultussinistern Falk och förutsade, att menigheterna icke skulle komma: att erkänna de af honom utnämnde biskoparne, till och med om han hade en bel mängd af dem på lager) förkastades lagförslaget, hvaremot man antog en af Virchow och Richert föreslagen motiverad dagordning med 288 röster mot 95. Sen oe FA ka ter IG cc mr bn få Ht oh nt i EJ KR rt rt Om den carlistiska insurrektionen i nordöstra Spanien har man på senaste tiden