De i dag hitkomna franska tidningarna syrselsätta sig nästan uteslutande med sista akten af det Bazaineska dramat. De mest detaljerade redogörelser lemnas för Bazaines hållning, utseende och yttranden omedelbart före och efter domens afkunnande, och de djupsinnigaste betraktelser anställas öfver huravida den dömde skall bli benådad eller ej. I allmänhet är man af den åsigten, att hava bör bli benådad, enär man anser rätt visans kraf tillfredsstälda, genom hans domfällande. Som bekant drog sig marskalken under krigsrättens öfverläggning tillbaka till sina rum i öfre våningen af Trianong slott, dit han följdes af sin familj och några vänner, med hvilka han samtalade, såsom det tycktes, med störstä lugn; Han mottog der deo olycksdigra underrättelsen om domen, hvilken öfverbringades till honom af Laehauds son. Nå väll sporde marskalken, ha de dömt mig till döden. Lachaud fattade banps händer och bugade sig djupt utan att svara nägontiag. Med huru stor majoritet?sporde Bazaine. — Enhälligt... Icke en skymt af rörelse märktes hos marskalken. Öfverste Vilette, Bazzsines adjutant och förtrogne, närmade sig konorm för att trycka hans hand, men föll afsvimmad ned på golfvet. Kort derefter underrättades Bazsine, att man väntade honom för domens upplösande. Han gick långsamt nedför trappan till första våningen och be: faun sig midt emot den samlade vakten, framför hvilken regeringskommissarien framträdde, ätföljd af en greffier, som uppläste domen. Marskalken lär under denna ödesdigra handlings uppläsande ha iakttagit det största lugn. Enligt andra versioner skall han deremot ha gripits af den vildaste vrede. i Republique francaise yttrar om domen: Den 31 Okt. 1870, delgaf republikens regering Frankrike den fasansfulla nyheten om Metz fall. Denna katastrof, sade en proklamaticn, hvilken man ännu i går brännmärkte som ep! hädelse, denna katastrof är den dystra epilogen till Decemberstatskuppen: Frankrike kände, att detta var sanving. Det åter fick mod och förtroende. Det afvakvadel rättvisans dag. Denna dag -är kommen. Detl äterstår oss att begrunda denna stora rätte-; gång, att draga gsgn af de stora lärdomar, ji; den innebär. Domen i går befriar natio-; nens samvete från en stor börda, Nationen i: har bäfvat vid den stärkande åsynen at fasti. heten hos de militärer, som hatt att dömaj, öfver denna bedröfliga kapitulation. — Allal: L 4 c från den första dagen till den sista, från den gamle marskalk Baraguay d Hilliers, som först afgaf ein röst ända till de domare, eom röstade sist, voro de enige. Den franska armån har endast tänkt på pligten och äran, Denna rättegång har för nasionenli varit en stor skola i samvete och dygd. Det ! tillhör nu Frankrike att göra allt för att). eftvå fläckarve från hela denna förogående: