drift stegrade tolkning afdessa sina känslor, som åtminstone utmärkte madame Roche sjelf; till och med Maries beständigt pjunkiga, nyckfolla lynne under henzes sjuklighet, oroäde och retade oupphörligt den icke öfver sig lugaa och föriragsarima grannfron vid Norlaw. Hon kuude icka hjelpa att hon lyssnade till hvad mevniekor hade att anmärka om dem; hon kande ej afhålla sig från att med klandrande medömkan iakttaga de misstag som begingos af åesså utländska fruntimmer, hvilka fråntagit hennes gon den egendom som han gerom testamente erhållit. Och hennes yngeta son — denna Coemo, som hon trodde skullo bli hennes stolthet, — hvad såg han för utmärkt hos den fran syska familjen, att han så kunde vara för trollad af densamma? Fru Martha skulle kunnat fördraga ett ärligt, af sonen fattadt tycke, men att hans hjerta skulle med barnslig kärlek vara fästadt vid en annan moder, detta var för kenne malört och galla och heune sjelf omedvetet, inverkade denna föreställning på allt hvad hon sade eller förehade, åtminstone under de två dagar i hvar vecka, dem Cosmo tillbragte vid Norlaw. Hans egen mor har blott en ringa del i hans besök i hemmet, tänkte bon med nå gon grämelse, Äfven Marge. fann sin matmors lyune svårt på röndagar och måndagar och mellan Cozmo och havs mor uppstod ett tvunget, ofta sårande förhållavde, som nnmera nästan tycktes omöjligt att förklara och försona. Söndagsmorgonen uppgick klar oeh lugn öfver Norlaw. DÅ Huntley vaknade, sjöngo föslärne sina klara morgonhymner och då ban uppstod samt blickade ut, sjöng hans eget bjerta en lofsång, liksom fåglarna. (Forts.)